Vill gråta för att ja inte mår bra, men skulle någon fråga varför jag inte mår bra skulle jag inte kunna svara, skulle aldrig kunna ge ett direkt svar och säga att det beror på "just" de här. För det beror på allt. Det beror på hur jag levt, från liten unge till det jag är idag. Det handlar om alla människor man mött, alla saker man gjort, alla saker man upplevt. Det handlar om livet och om dig. Det handlar om kärleken och döden, glädjen, sorgen, smärtan, livslusten, de små sakerna som får läpparna att le. De handlat om allt.

De är som om du skulle beskriva varför du gillar sommaren, eller varför dina läppar ler när man säger sex eller något. Man associerar till allt, och ingenting och mitt allt är i mitten av alla tankar. I mitten av tankarna där är tankarna och i dom finns du, i dem finns du och där gör de ont just nu. Mitt hjärta har ont i spåren du satte i mig, i tankarna där egentligen allt gör ont men du hamnade där för att de gjorde ont. Inte för att du förstår de här. men om nån skulle göra de. aa välkomen till mig då. Till mitt huvud.

Let me die in your arms tonight, I think I need it