På Tal om FRA-lagen och andra ting

Den svenska riksdagen funderar på att införa det som redan nu är verklighet i London. Filmkameror som bevakar våra liv, i staden och även utanför. Nästan varje gathörn har en filmkamera och även vägar ut och in i själva London är bevakade. Då ställer jag mig frågan, var går egentligen gränsen för individens integritet och statens, nationens kontrollbehov?

Staten hävdar att vi behöver filmkameror av säkerhetsskäl. Att Sveriges säkerhet måste vara mer bevakad och kontrollerad för att skydda det svenska samhället. Men jag frågar mig, är verkligen Sverige i behov av totalbevaknings skydd? Sverige har inte varit i krig eller oroligheter på flera hundra år, så motivet att skaffa kameror tycker jag är rätt luddigt. Ska verkligen samhället satsa på dyra övervakningskameror som ett skydd för terrorister som kanske kommer hit? Borde vi inte lägga pengar på sånt i Sverige som redan nu inte fungerar t.ex. psykvården. Väldigt många mord på senare tid har begåtts av psykiskt sjuka människor som inte fått hjälpen de behöver. Titta bara på Anna Lindh mordet och hur det slutade eller Fredrik Widén för att ta något centralt här. Borde vi då inte se till att sjuk och psykvården fungerar som den ska? Kriminaliteten behöver inte komma från människor som reser in eller ut ur landet eller som tidigare har blivit dömda. Filmkamerorna kan vara en positiv sak att införa också med tanke på att Anna Lindhs mördare nog aldrig hade blivit fasttagen om inte dessa kameror var uppsatta på NK i Stockholm. Min andra fråga är vem skulle betala för allt, det lär inte bli de som vill införa kamerorna och avlyssningssystem som betalar jag tror snarare på att det är vi skattebetalare som får ge ut våra. Pengar som ska göra så att våra barn får en bra skola, som ger våra äldre en bra sista tid i livet och vid akuta fall ger oss den hjälp vi behöver. De pengarna kommer att gå åt till ett system som egentligen bara kommer skydda just den staden som systemet sätts in i. Vilket säkerligen blir Stockholm eller Göteborg eftersom där är chansen mest troligen för ett terrorattentat, eftersom det är två av Sveriges största städer. Så vad skulle då få alla de som inte bor i den staden att betala? Visst vi skulle bli skyddade från terrorister när vi besöker den staden men skulle det ge oss motiv nog att vilja betala för kalaset?

Om vi nu i teorin leker med att lilla Nyköping skulle bli det nya "London" med filmkameror på gatorna och avlyssningsmekanismer i låt säga affärerna. Någon ska titta på det som spelas in och självklart får det inte missbrukas och användas i eget syfte men vem ska hålla koll på dem som bevakar så att det inte missbrukas? Någon måste bevaka bevakaren som i sin tur måste ha en bevakare. Ledet skulle bli för långt. Alla skulle tillslut bevaka alla och ingen skulle bevaka han som begår brottet. Sen vem skulle säga att det här skulle fungera om jag som privat person mutar han som bevakar vem skulle då märka de? Alla skulle ju tjäna på det förutom han som blev filmad eller hur? Det jag menar är att det skulle antingen krävas stark och strikt kontroll eller en väldigt tillitsfull personal. Det är svårt att förhindra saker som mutningar, maktmissbruk och korruption.

Om vi nu säger att riksdagen slår igenom med dessa filmkameror, får då vem som helst kolla på dessa band? Eller är det bara till för säkerhets syfte? Och vems säkerhet? Nationens eller Kassörskan Maria som blir förföljd av sin före detta man? Eftersom det måste sitta högt uppsatta människor framför dessa kameror och titta på våra liv, är det då ex. Marias förföljare som slår henne som åker dit, eller blir det han som är skyldig pengar åt mannen som bevakar som åker dit? Det jag menar är om det kommer handla om klass fråga igen. Låt påstå att Fredrik Reinfeldt skulle ha misstankar om att hans fru har varit otrogen och att det nu har spelats in, kommer då han för att han är högtuppsatt person och statsminister komma åt dessa band? Kommer vi verkligen att kunna hålla fast vid dessa gränser eller kommer det kunna bli en utbyteshandel. Får jag se dessa band så erbjuder jag dig en tjänst eller en summa pengar. Eller låt säga att en av bevakarna ser något om sin man, får hon då ingripa? Kommer dessa kameror endast användas för rikets säkerhet och vem skulle veta om det missbrukades? Vem skulle bedöma vad som är kränkande för individen och var går egentligen gränserna för individens integritet? Är det när personen blir filmad/avlyssnad eller när man ingriper mot personen?

Slutsats

Om vi nu skulle införa dessa kameror har jag kommit fram till att det skulle behövas en stor summa pengar. Pengar som antagligen skulle behöva betalas av människor som inte drabbas. Det skulle krävas väldigt lojala och tillitsfulla personer som får äran att bevaka och sen ännu mera lojala personer som bevakar de som redan tittar och som sedan får se till att makten inte missbrukas. Men egentligen går det inte att skriva såhär rakt upp och ner. För fortfarande enligt min åsikt tycker jag att man har gått över gränsen för människans integritet. Men å ena sidan kan det inte vara så farligt att bli filmad med tanke på att nästan alla affärer har filmkameror men å andra sidan har inte vi som individer rätt till ett privatliv? Räcker det inte med kameror i affärer och på vägarna? Vart ska det hela ta vägen egentligen om vi ska ha kameror på alla gator och vad kommer härnäst på caféer eller på bussen på väg hem? Nej någonstans får det vara nog, därför tycker jag inte att övervakningskameror är någon bra lösning. Om nu nationens säkerhet är hotad då tycker jag att man kan ta till andra metoder än kameror. För det du får ut av en kamera är en bild på en person som begår brotten just då och du hinner inte stoppa honom då utan bara senare efter alla sökningar i databaser osv. Min lösning är att gå ut i tidig ålder och informera om terrorism och kriminalitet för att förebygga i god tid men å andra sidan kan det plantera in små frön i barnens tankar som sedan skulle ge motsatt effekt. Det kommer alltid att finns många frågor kring demokratins gränser och att säga "så här är det" funkar inte. För det kommer alltid att finnas någon som kommer att sätta sig emot och kan bevisa andra "bättre" teorier om hur det är.

Demokrati är ett av de svåraste sätten att styra ett land på därav kanske gränserna har blivit så diffusa och svåra att se. Alla andra styrelsesätt är nästan lite lättare. Inom diktatur så är det "jag" som bestämmer och ingen annan och i anarkin har vi slopat lagarna helt. Men i en demokrati ska alla kunna säga sitt och vara en del av samhället. Alla ska ha lika rättigheter och friheter oavsett vilken grund förutsättning du har från början att stå på. Det är det som gör det hela så komplicerat. Du har rätten till att yttra dig hur du vill i offentliga sammanhang med viss klokhet om man säger så. Men du får inte bryta mot någon annan lag t.ex. tryckfriheten eller religionsfrihet. Jag undrar om man då egentligen inte bryter mot grundlagen genom att sätta upp dessa filmkameror. Enligt lagen om grundläggande fri och rättigheter 2 kap 6 § står det att:

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddat mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871).

Nu kommer vi till en tolkningsfråga vad gällande lagen men min åsikt är att man bryter mot den om man filmar. Eftersom hemlig avlyssning ingår i själva filmandet. Men å andra sidan om dom gått ut med att de ska filma så är det inte hemligt längre vilket då inte skulle trotsa lagen. Demokrati kommer nog alltid ha suddiga gränser och på ett eller annat sätt kommer saker att smyga sig förbi lagen, förbi gränserna. Om jag nu ska välja vad jag skulle rösta för om detta kom upp som fråga så skulle jag nog säga att jag står mer på integritetens sida än för säkerheten. Mest för att jag anser att vi i Sverige inte behöver skydd för terrorister för vi som land är inte under vare sig press eller hot. Om vi däremot skulle hamna i trassel då står ja nog mer på en delad mening mellan säkerheten och integriteten. Vi skulle ju inte ha något liv om vi blev dödad av en skjutglad terrorist men samtidigt vad är det för liv att leva om man ständigt är bevakad?

Vad får livet för värdighet då?