just nu så känns de som om ja inte klarar av mig själv,
jag bli bara förbannad på allt jag gör och på allt jag inte gör
känns som om min hjärna har blivit paralyserad, som om den är obrukbar
Men samtidigt min hjärna är ju jag, allstå måste jag vara obrukbar.
Jag vet inte. Allt i min kropp skriker fel, allt i mitt huvud gör ont
den enda delen som verkar vet vad den vill är mitt hjärta och de är den enda jag kan gå efter.
Vet inte vart allt är påväg, skolan verkar skita sig med och mer, känner mit utanför med vännerna (vet dock inte varför för hade värdlesen mysigaste fika igår. Så fattar inte grejen. Känns som om jag är en besvikelse som flickvän
som om ja inte lever upp till förväntningarna. Men samtidigt vet jag att det är min hjärna som spelar spratt med mig.
Så vad egentligen snackar jag om?
Varför oroar jag mig så?
Vad är problemet?