Om inte och kroppsdemoner som bara plågar

2008-11-30 - 22:46:10 / Mellan himmel o jord

Om inte känslorna var där, om andtetagen inte räknades om rösterna inte hördes
Jag vet inte varför mina ord skrivs ner, eller varför rankarna går fram och tillbaka
Det handlar inte om någon, elelr om något men öndå snurrar allt i en väldig fart.
Antar att ja inte är en höstmänniska, att julen är underbar men samtidigt lite sorgsen.
Visst man kan se de från många vinklar och jag ser julen som underbar som en högtid för att vara glad på
men ändå tänker jag bara på hur mycket jag saknar min storebror, hur mycket ja saknar min mormor.
Mormor var så speciell för hon kom alltid med så kloka och förvirrade ord och varje gång blev man lika förvånad av att det kom från henne. Jag saknar henne. Storebror känns så långt ifrån nu, även om de bara var 3 år sedan. men känns som om vi bara s¨gs som små och inte har setts på länge. Som om vi har gått förbi varandra i tiden men b¨åda vet att någon gång kommer vi träffas igen.

Om inte ja vore såhär, om inte min kropp vore såhär, då borde ja ha nått den totala lyckan. För när jag är med dig, du vackra då är jag lycklig, alla mina konstiga tankar om min kropp bara försvinner, alla mina egna misslyckanden räknas inte och jag slutar med att bestraffa mig själv. Men sen så fort ja blir ensam, då kommer alla demonerna.
De där onda som säger att jag är Ful, att ja ser ut som en elefant. Alla de dumma demonerna som inte borde finnas för ja vet att någonstans är de inte sant. Men när de baa håller på och motarbetear mig hela tiden. Då litar jag på dom. På du fördömmande ögonen som borrar in sin blick och sätter sig på näthinnan. Hångarvar och ber mig göra saker. Jag vet ja borde inte. Fan då.....

Jag borde vara nöjd... Varför är jag inte de? Kämpar så jävla hårt hela tiden. Jag springer på gymmet 4 gånger i veckan, eller ja försöker. Kan bli 3 gånger. tänker på vad jag äter. Äter inte lika mkt och inte lika mkt sötsaker som jag åt förut. Men ändå är jag inte nöjd. En bra dag tittar jag mig i spegeln och ler lite smått för att jag kan se att jag är söt. En dålig dag vågar ja inte titta mig i spegeln. Jag är ju tjock, ful och äcklig. Allt jag känner är avskum, motbjudande, vidrig. Jag är inte knubbig eller lite små rund, jag är tjock.. Känns som om det står flodhäst i pannan på mig, som om de står äckel på ryggen. Jag är inte som andra, är inte så där vacker. Man är vacker när man är smal, när man har ett mellan rum mellan benen när man går. Man är vacker när man ser nyckelbenen, när man kan skymta skulderbladen. Man är vacker när man inte har bristningar på höfterna, låren. Man är vacker om man är smal, men ändå mjuk. Man får väl inte ens säga en sån sak, att glansiga ögon är fina. Jag tycker allt det är fint, men de är väl för att jag är allt bortom det. Allt bortom de underbara. Allt bakom det vackra, allt under det normala. Jag är mullig, tjock och vidrig. Jag äcklas av mig själv. Duschar ja själv så gör jag de fort för att slippa se mig själv naken, Vill inte duscha i duschrum. Jag är konstig. Jag ser ut som en elefant. Jätten. Jag trodde att jag kämpade tillräckligt, jag trodde att det funkade. Men nu funkar inget ju, jag går upp i vikt. Vissa säger de är muskler, men dom syns ju inte. Det är fettet som syns. Kroppen blir större. Jag springer ju faktiskt, jag tränar ju mest kondition. Då ska man väl inte gå upp i vikt? Eller? Försöker så mkt, men tydligen inte tillräckligt. Aldrig lagom, aldrig normal, aldrig perfekt. När ska jag bli som alla andra? När ska jag bli nöjd? När ska ni bli nöjda? När ska världen sluta sin totala fixering?  Önskar jag kunde svara, önskar jag orkade ta itu med någonting. Men jag tappar självförtroendet, tappar tilliten till mig själv. Tappar mig själv i jakten på kroppen. Jag vågar ibland inte ens försöka för att jag vet att jag kommer och misslyckas. Jag vet att jag inte kan vara såhär, kan inte stanna såhär.

Föreslagna kaloribehov (KCal)

8 ggr vikten i pounds

10 ggr vikten i pounds

12 ggr vikten i pounds

1302 KCal

1628 KCal

 

Mina demoner, men dom är ju jag. Så de där är mina tankar. Dumma tankar men tankar.
Bli inte rädd, är bara tankarna.

Andreas du får mig att känna mig vacker, du får mina dumma tgankar att försvinna
Du är den enda för mig. Du och jag och våran T en vacker dag blir det så<3
1 Kommentarer
Anonym

Du är bra cissi!

2008-12-03 @ 13:14:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: