Jag kanske borde prata klartext, kanske borde säga rakt ut att såhär är det
Men ibland tycks jag ha svårigheter med det. Jag lindar allt för ofta in det i komplicerade
vackra ord som människor tycker klingar bra när man läser det. men egentligen
är det mina tankar, mina små väsen i hucudet som tycks tala med mig hela tiden om rätt och fel
Mamma kom över idag till lägenheten, vi fikade på kaffebröd och saft.
Jag kände inget då, men allt eftersom så kommer ångesten.
och grejen är den att jag har ingen skum matstörning, det är bara det att jag tänker som
om ja vore så men de är ja inte. Jag har bara en väldigt skev kroppsuppfattning. eller iallafall säger Andereas att jag har de. Men grejen är den att jag kan inte komma i mina jeans längre. Bara något par.
Dom sitter för tajt allihopa att fettet sticker ut på kanterna och jag ser ut som ja köpt
någon förliten storlek på kläderna fast de är rätt.. Därför är de så jäkla mkt enklare att ha kjol eller klänning där syns ju inte mina jobbiga former. Men saken är oxå den att jag gillar mig själv, faktiskt. jag gillar min lilla klämvänliga mage, mina (fortfarande) bebis kinder och händer. Lite knubbiga men ändå passar mig. Jag skulle aldrig vilja vara en tunnis, jag väljer inte kille så o då får inte en kille välja mig så heller. jag vill ha någon att krama. Inte över tränad, inte smal utan normal eller med former. Vill känna personen jag håller om. Älskar min Andreas för han är nog den som passar mig bäst av alla. Han har allt. Finaste bruna ögonen man kan hitta, ett leende som får mig helt svag i knäna ibland.
Och sen sin charmiga stil och konkreta jag. Han är bäst<3
Men ändå känns de som om att människor inte fattar, jag hatar att jag känner som ja gör
kunde ja tänka bort de skulle ja. men nu är de ett faktum. Nu handlar de inte om att ja inte vill eller vill det handlar inte om att inte orka eller ha lust. Nu har det blivit ett måste. jag MÅSTE komma igång nu, annars kommer mitt psyke fucka sig igen och den vägen vill ja inte gå. Så nu människor nu är det ett MÅSTE.

Var duktig idag, gick först o satte ljus på brorsans grav och sen gick vi bort till ramdalen, (det är en bit) eller ja. Vi varavade med att gå och jogga. Sen kom vi till fotbollsplaner och gjorde sit ups och armhävningar. Sen joggade vi upp för en tokigt brant backe för att sedan gå en bit, sen ltie mera fys och sen mera jogging och sen fys och sen hem.
Var säkert ute en 1h 10 min o de kändes skönt.
Men nu är det sängen som gäller.

I need to find strenght, cause I wont mess this up that I have because of my mind...