Det har blivit någon sorts lek mellan mig och kroken i taket.
Vi stirrar på varandra lika hånfullt. föraktat. En annan syn på verklighetens tillvägagångssätt, på de brister som mänskligheten har. Vi blänger på varandra tills bara tystnaden når oss,
inte ens hjärtslagen förmår att tränga sig in i det smala uttrymmet.
Ekot har stilla tonat ut och mörkret faller på.
Kroken sitter fortfarande 2 meter upp i taket, jag ligger i min säng.
En sömnlös natt, jag vågar inte somna. För jag vill inte vakna såhär imorn, jag vill sova i flera dygn eller vara vaken i flera nätter. Vill känna blodet rusa. Kroken har slutat titta på mig.
Morgonen börjar gry, du kommer inte förstå