Vad är min tro? vad är det som präglar mig?
Vad är det som gör att jag tycker som jag tycker, eller gör som jag gör?

Jag tror på ödet, jag tror på att allt som händer händer för en anledning.
Att någonstans finns det ett spunnet nät för hur livet ser ut, för hur livet är.
Att ödet är inget man rår på, man kan skapa sitt eget öde.
Jag tror på att livet spelar spel som människan inte alltid förstår.
Men jag tror inte att min ödes tro är det som har präglat mig, eller det som får mig att göra saker.
Jag tror det som präglat mig är min uppväxt, mina nära och kära och mitt sätt att se på livet.



En gång sa jag att religion är för att folk behöver någon som bestämmer åt dom,
att religion var en påhittad historia om en påhittad figur.
Att religion var ett sett för människor att utnyttja folks lidande för pengar,
och ja delar av det står jag fast vid.
Jag förstår mig inte på religion, jag förstår mig inte på varför man ska lyda eller bli präglad av en text
i en bok. Det är sant jag förstår inte religion.

Men ju mer jag tänker efter så förstår jag att människor behöver lita sig till en större makt,
människor behöver veta att det alltid finns någon som lyssnar, att det alltid finns någon som ser en.
Människor behöver känna sig älskade, trygga och lyckliga och får religionen en att känna sig så, då är det ju toppen. Men jag kommer nog aldrig förstå mig på meningen med det.
Jag tänker på en tjej som gick i min klass på gymnasiet, hon älskade sin religion, hon var lycklig över sin religion och hon var stolt över att vara troende. Jag tycker det är häftigt, jag tycker det är intressant hur stort det är.
Och jag känner mig glad att jag kan glädjas med andra människor i deras religion trots att jag själv inte är troende.