Skolan har alltid varit en av dom saker jag varit bra, alltid varit något jag kunnat prestera i.
Något där jag kunnat briljera med fina texter eller bra analyser.
Nu kan jag inte det, jag är totalt kass i skolan. Visst högskola är en helt annan sak en
högstadie och gymnasiet. Men visst börjar jag tvivla nu.
Det kanske inte var rätt att börja plugga på direkten, det kanske inte är rätt utbildning.
Hur ska jag veta?

Känner att sjuksköterske yrket är mitt kall, jag älskar att jobba med människor, att hjälpa andra.
Ida fick jag t.ex stoppa en mindre blödning från en vårdtagare och kände mig stolt att jag kunde en sån enkel grej.
Eller att jag fick så många andra människor idag att le.
Vårdagarna känner sig trygga med mig och trivs med mig. Praktiskt har jag än så länge inga problem..

Hade en tenta innan jul, vårdandets grunder. Om olika vård teoretiker och olika sorters teorier. Jag fick underkänt på den, och hade omtenta nu i slutet på januari. Fick reda på resultatet idag och det visade sig att jag var underkänd på den oxå.. Underkänd 2 gånger på samma jävla tenta. Hur jävla kass kan man inte vara?
Tårarna rinner ner för kinderna, har sån himla prestationsångest och press och stress att jag kreverar..
Älskar att arbeta under press och små förhållanden, men inte i för många veckor.. Nu är det för många veckor.. Nu orkar jag inte. Orkar inte fokusera på annat än mitt jobb, där måste jag det.