Tog en promenad nu på kvällen, skönt att känna kylan isa in i benen.
Skönt att frysa, att känna sig kall, känna sig frusen
Ringde en vän, en väldigt god vän. Vi sa inte mycket men det räckte för att hålla mig lugn
Vi bestämde att vi skulle ses i veckan, något att längta efter.

En dyster melodi som spelas på en avlägsen lista, om banden som löses upp
om livet som faller isär, kärleken som tystnar och som försvinner
nu blev det såhär igen, varför fastnar jag alltid här?

Tankar som rör sig, meningar som aldrig avslutas
Jag börjar, tar tillbaka, ångrar mig.
Dem saknar vilja och stolthet, saknar känslan av att behövas
Orden behöver någon, vill känna mig behövd
Är du berörd?

Det kretsar inte om mig längre, det är upp till oss
törstande begär, en hunger efter dig
främmande känslor, bli inte rädd
rädslan försvinner, men oron är kvar
Förstår du mig?
Är jag tydlig?

Inget är menat som det var menat förr
tistlar i tankar, snurrande meningar
det är inte meningen att någon ska förstå
Acceptans är nyckeln till allt,
men jag är trött på att bli van