Försöker bryta mig loss, ta mig iväg från mönsternas klara behov
Vill bli fri från reglerna men vet inte om jag vill eller vågar lämna
tryggheten. Tänk om förändringen blir katastrofal, hur tar man sig då
tillbaka till något man en gång lämnat?
Det man skapar ska man följa men om man inte gör något blir det inte gjort
Hur kan då det ogjorda få mig att bli rädd när jag inte ens skapat vägen dit?
Är det skapandet i sig som får mig att bli rädd, eller är det vetskapen om att det ogjorda händer
när väl skapandet är gjort?

Jag följer så klara mönster, så klara scheman "lämna mig inte" "jag duger inte" "jag borde"
"jag kan" "Ja" "trampa på mig, jag ställer mig upp igen" "utnyttja mig" "såra mig"
Vilket jävla offer jag är, men nej. Det ska FAN bli ändring på det här..
Ska FAN inte vara såhär.. Ska FAN i mig bli bättre på att stå upp för mig själv.
Ingen ska FAN få trampa på mig såhär hårt igen.
Mina murar ska bli högre än skyarna, fan ta den som kommer in....