Ibland är jag för dum för mitt eget bästa,
jag borde inte berätta hela världen för dig. Men jag gör det.
Och nu hörde du av dig igen, trodde faktiskt du inte skulle det.
Är glad att du gjorde det samtidigt som ja inte är det.
Vill bara vara i din närhet, vill berätta allt som kretsar i mitt huvud.
Vill ringa o säga att jag ser ut som en rödbränd kräfta och sen vill jag höra att du skrattar och ler åt mig
och säger att de går över, och att ja får smörja in mig nästa gång.
Jag vill fira midsommar med dig, med dig underbara mamma, med din syster o alla fina barnen.
Men jag vet att jag kan glömma det, jag vet att ja inte får det. Jag vet att du inte vill det.
Men ändå...