Ibland saknar jag dig inte, tänker inte ens på dig.
Men idag, fick höra att du håller på i "vårt" hus, du renoverar och donar.
Jag undrar hur det blir, samtidigt som jag inte vill veta något av det alls.
Jag saknar dig, saknar din familj.
Pratat en del med din underbara mams idag och saknar henne med trots att jag ändå
träffat henne genom praktiken.
Dig har jag inte sett på nästan 3 månader nu...
Det gör inte ont att sakna dig längre, det är bara en saknad och en tomhet nu.
Det är väl bra?