Jag var tvungen att ringa, skulle berätta att jag kommer på söndag
hämtar mina möbler, säger farväl.
Jag var tvungen att ringa, du måste ju veta. Min älskade katt får flytta tillbaka ihop med
dig, ihop med min käraste dig.
Du låter så glad, så lättad och nästan som om vi är tillsammans
Du frågar nyfiket om min dag och du vill veta saker om mig, precis så som du alltid gjort.
Som om inget hade hänt..
Jag vet inte om du inte förstått, eller om du har förstått men faktiskt är lättad och glad.
Jag har inte förstått, känns bara som om jag bor här en stund, i väntan på att du kommer ändra dig
att det kommer bli bra.
Jag tror inte att du kommer ändra dig, men hoppet är det sista som lämnar och hoppas gör jag.
Jag älskar det där huset, älskar dig och älskar våra drömmar och framtidsplaner.
Fan.. nu börjar jag igen.