Det kan ta upp till tre veckor innan jag blir bra,
det kan bli mycket värre innan det kan bli bättre.
Det kommer göra mycket ondare än vad det redan gör
och jag är ensam i det. No one to blame but me.

Inte förän nu kan jag nog förstå hur ensamt det är att ha ont,
ingen kan ju faktiskt veta hur ont en annan människa har.
Och på den där skalan har jag från 1-10 minst 11.. det är olidligt.
Jag är så förbannad på mig själv för har hög smärtgräns men nu
verkar den vara borta..
Jag vet att jag klagar mycket nu, men har man ingen att prata med så finns det inte mkt luft att ventilera emot.

Tack till min Mamma som står ut med mig just nu, och till brorsan som jag får bo hos
ni är guld värda. Tack även till alla ni andra som vill finns där, guld <3 till er.