Mitt hjärta pulserar ut "jag älskar dig" ut i mitt blodomlopp,
ner i tårna, upp i ljumskarna, ut i händerna, till mina lungor och tillbaka till hjärtat.
Jag älskar dig säger jag till mig själv. Utan att värdera, analysera eller komma med "men".
Jag håller inte alltid med, det går inte alltid lätt. Det gör ont mellan varven,
blir träffat med en 50kgs vikt tvärs över solarpleus och jag viker mig.
Men jag fortsätter upprepa mitt så kallade mantra, "jag älskar dig".
Jag låter det fortsätta pulsera igenom mig, tills det någonstans inte tar emot mer.
Självklart finns det dagar då jag tvivlar, då jag känner prestationsångesten,
alla problem, alla tankar bara väller över. Och vissa dagar vill jag inte ens ställa mig upp.
Men jag gör det, hur ont det än gör så ställer jag mig upp.


I believe in myself, knowing that I have everything I need to put my thoughts into action.