Det känns som ett misslyckande att vara jag.
Att vara den jag är.
A freaking failure.
Jag vet inte om det är felveckas förtjänst att jag känner såhär.
Eller om jag nu börjar tvivla på om jag verkligen kommer klara att att vara sjuksyrra.
Sånt jävla ansvar. Sjukt ansvar.
Are you listening?