Ett brev till en kär vän som står mig så oerhört nära. Som stöttat mig från ung ålder. 

Denna kvinna har nu fått cancer. 

En dödlig cancer. 

Vet inte exakt prognos, vet bara att det inte är så lång tid kvar. 

På jobbet faller det så naturligt och lättare att prata om döden kärleken och livet. På jobbet är det inte lika svårt att prata om cancern även om alla har den. 

Men att skriva ett brev med några ord några rader. Tankar och känslor som Bara flödar runt i huvudet men får inte ner något alls på pappret.

Vill bara tala om hur fin hon är, vilket hjärta hon har och vilken kraft hon fört med sig.  

Hennes ljus. Alltid sett henne som en ljus ängel. 

Men känns som orden inte räcker till. Vad ska mina ord föra med sig som kan hjälpa henne på denna svåra väg. Vet att inget hjälper nu men önskar henne få det så lugnt, smärtfritt och ljust som möjligt. Men låter för banalt på ett papper.