Jag borde inte skriva sånt som ja vet människor läser, eller snarare jag är feg.
Jag skriver i bloggen för att jag vet att du läser den..
Vill träffa dig, inga förväntingar, inga måsten. Bara vänner.
Vet ju att du någonstans i dig vill, annars hade du inte varit som du är.
Tror du måste be mig sluta, tror DU måste säga ifrån om ja ska sluta skriva till dig,
sluta säga saker. För jag fattar inte när ja inte borde. Eller jag fattar när ja inte borde göra saker
och sen gör jag det ändå bara för att jag skiter i hur de slutar.

Vill kunna förinta rädsla, vill kunna ta bort ensamhet, vill kunna lita på någon
vill vara din, o bara din