She is beautiful, can't make me more happy!!

---

---

Har varit svår att nå, jag vet.
Vill ändra mig, kommer göra allt för att försöka.
Allt för dig, allt för mig. Allt för oss.
Längesen denna känsla av kärlek, att vara älskad utan svårigheter eller hinder.



Kom in från en 6km powerwalk, tog dock 50min. Rätt kass tid för en powerwalk tycker jag.
Det ska det ändras på!!

Jag lyckades inte nu heller.
Att tänka rätt och riktigt, att vara i tid.
Jag står mitt staff och pressar mig till mitt yttersta.
Måste klara det sista nu, måste orka lite till.
10 veckor kvar till sjuksköterskeexamen och det känns som om jag faller lika fort neråt som jag klättar uppåt.
Make me move. Just don't tip me over.

Norlie & KKV
Finns numera i min garderob!
Galet snyggt!


Rebellious Couture


Allt från Merchworld.se

---

15 grader och det fläktar vaaaarmt!! Är det annat än vår!?

Känns som att balansera på en tunn tråd,
antingen går den av när som, eller så klarar jag mig hela vägen fram.
Jag vet att det vänder, jag vet att det vänder. Jag intalar mig att det kommer vända.
Någon gång kommer jag bli normal, för en stund, sedan blir jag jätte glad en stund för att sedan falla en stund.
Jag vet att det vänder, vänder runt, runt, runt.
En normal nivå med mediciner sägs det. Jag blir bara trött utav dem, för trött för mitt eget bästa.
Men tydligen ska jag må bra av dem sägs det, jag vet inte. Ser inte skillnaden själv..

Känslan när man sover bort halva dagen och inser hur jävla irriterande det är.
Känner mig totalt jävla trash seriöst.
Men men.

Ska göra saker jag mår bra av, vilket är träna, vara med min underbara Sofie och försöka jobba så gott jag kan.
Har en del uppgifter att pyssla med som jag måste ta tag i. Lite oklart i hur jag ska börja i vilken ände.
Men det löser väl sig så småningom.

Sofie<3

En sån här dag då man inte orkar mer, då man bara vill ge upp precis allt.
En sån där dag då man lyckas ta sig upp ur sängen och inser att det ändå inte spelade någon roll.
En sån där dag man inte vill dö, men man vill inte leva längre heller.
En till sån där dag då jag måste försöka förklara mig för tomma ansikten som aldrig kommer förstå varför jag inte försöker mer, eller varför jag inte kämpar lite till.
En sån där dag då jag verkligen försöker, jag kämpar hela tiden med att inte falla. Att inte känna lockelsen av att avsluta allt, att bara göra sig av med ångesten och paniken över att leva.
Jag försöker, försöker hela tiden tänka framåt, tänka positivt.
Men när det inte går, när det verkligen inte går att se den ljusa sidan av livet. När jag bara faller, faller utan livlinor, utan någon som helst hjälp att ta mig upp. Vet inte ens hur man tar emot hjälp längre.
Vill så gärna förklara, vill så gärna bli förstådd, vill någonstans må bra.
Men just nu orkar jag inte strida för min egen rätt att leva,
orkar inte besegra demonerna själv, jag kan inte.

Tränat 4 ggr denna veckan, kämpar verkligen som fan med att peppa mig själv och peppa
mig att komma utanför dörren.
Nu kom jag precis hem svettig och dan från gymmet, tror ni inte huset drabbats av vattenläcka och
det inte går att duscha.. PANIK!
Tur att det finns vänner i närheten att duscha hos haha..
Ikväll blir det spelkväll hos älsklingens bror och kanske en utgång.
Får se. Vin står på schemat iallafalll haha :)

PoK sålänge

Kom iväg och tränade idag!
Stort + till mig själv. Tror jag.

Resten av dagen består av ett läkarbesök, en kille som köper min tvbänk, middag hos mor
och en tripp till Ica för att handla mat.
En bra dag, det känns som en bra dag idag.

Har lyckats sälja mina hallmöbler,
min nya tv-bänk och lite kläder. Känns bra!
1 steg närmare den riktigt ihop flytten med babe. Verkar bli 1 maj som datumet är sagt,
och då vi får entra våran fina 3a.. Sååå mys.
Känns så rätt denna gång, på ett helt annat sätt än sist.

Tvingar mig själv ut, inte det att jag inte vill.
Men orkeslös. Suck.
Hoppas verkligen att jag vågar äta den där medicinen, att jag får något nytt preparat och att jag ger mig fan på att sköta dem. Går inte att förklara för vem som helst, går inte att beskriva frustrationen när vilja och ork inte är sammanlänkande. När viljan sällan finns.

Jag ska, jag borde, jag var påväg, jag vet är ord som fastnar på min hjärnhinna.
Samtidigt som skulden över att jag inte gör allt väller över mig.

Saker man inte ska försöka sig på när man inte är på topp.

 

1. Göra lasagne för första gången. (om den inte ska ha konsistens som ogräddad sockerkaka)
2. Tappa upp diskvatten och glömma bort det. (Jävla blött köksgolv)
3. Försöka tänka positivt att det går bättra nästa gång. (Vad spelar det för roll nu?)

*morr*

Förstår inte hur jag hamnar i detta virrvarr av tankar så fort jag blir lämnad ensam.
Bara en stund av ensamhet får mig att försvinna ut i tomma intet.
Duschade för över en timma sen, sitter fortfarande invirad i handduken på soffan.
Inte orkar röra mig, inte brytt mig, ingen lust.
Diskberget är stort, lovat att laga middag eller matlådor snarare.
När orken inte ens finns till att finnas till,
måste jag då?

Ge mig energi att leva. Bara lite till, bara lite mer.

Brorsan visade en grym mashup!
Enyoy party peeps! Snart helg igen! :)

<3

Tagit en skön vårpromenad i solen med hjärtat.
Kort men oerhört skön!

Nu ska jag skriva klart det sista på seminarieuppgiften till på onsdag
och sen ska jag nog försöka mig på lite Skyrim.

PoK

<3 Mamma och Gayla :)

Trallar vidare nu...

Blåser storm utanför fönstret, glasen på balkongen tjuter och jag fryser bara av att sitta i soffan.
Lovat mig själv att börja med uppgiften till seminariumet som jag har nästa vecka.
Så ska sätta fart lite idag, och resten imorn.
Idag ska jag till praktiken, har tydligen studiebesök vid 14, vart vet jag inte riktigt eller jag kommer inte ihåg.
Är ledig fredag, lördag, söndag sen.
Skönt.

Totalt jävla värdelös är jag.
Skönt då har jag fått det sagt.
Blir bevisat varje gång jag hamnar här.
Kan liksom inte göra något åt det.
Jag slutar vilja saker, jag ger upp för en stund.
Är det nu jag faktiskt är sjuk, när det inte bara är en känsla utan när faktiskt saker börjar fallera?
En elak sprial som drar mig neråt fast jag inte vill, inga krafter att kämpa mig fast, hålla mig kvar.
Hjälp mig härifrån. Ta mig bort ifrån min sjuka hjärna.

Vi fick lägenheten!!!! Så snar flytt till en 3a inom kort.

På dagens lista:

• Arbetsintervju
• Lunch
• Träna
• Kolla på en ny lägenhet
• Fira älsklingens 24års dag.

I ett kargt och dimmigt Nyköping.
Nästan fastnat helt i ett spel på xboxen. Skyrim.
Lite world of warcraft känsla utan att det är ett online spel.
Känns lite bättre nu.. Idag..
Efter helgen.

Sitter och kikar resa med baby, blir kanske en tripp tillbaka till Turkiet och Alanya igen.
Får se vad chefen säger imorn. Hoppas på 2veckor betald semester!
Imorn ska jag ta tag i saker, har lovat mig själv det.
Imorn.

Det vita vinet sköljer ner de svarta orosmolnen.
Tackar för att hon står bredvid mig.

Det är många saker jag borde.
Fler saker jag har gjort.
Jag vill inte planera, vill leva på impuls.
En spontan själ fångad i en kontrollerad kropp
Ge mig kraft att förändra, vill inte vara jag.

När allting inte borde kännas men det känns,
dagar när jag funderar på att börja äta mediciner igen.
Hade det gjort något annorlunda?