Sen bryter den vidriga ångesten ut och hjärtat går sönder och splittrar mig.

För att sen Ebba ut och då måste jag straffas eller tröstas. 

Antingen äter jag för mkt av allt som kommer min väg. Eller så straffar jag mig själv med svält eller duscha kallt eller springa tills det känns som om benen går av. 

Allt är så oerhört svart och vitt i ångesten. 

O många gånger vet jag inte ens varför jag har sån jävla ångest den kommer bara.

Hjälp mig. Det gör så ont.

Se mig. Älska mig. Rör mig. Håll mig.

Bryt ned mig. Låt mig gråta. Ta hand om mig.

Be my master just once more.

Ill be a Good girl, i promise I wont misbehave.

Not today thoughts, not today.

jag vill inte tänka, försöker trycka tillbaka. 

Försöker att inte tänka, analysera.

jag vill inte känna just nu! 

Kan jag inte bara få vara okej en stund till, en dag till. Jag vill inte känna.

Förnuftet: Känna vad? Vad är det som är så hemskt som inte får komma fram? Vilka tankar är det som inte får ta plats.

Vilka känslor är det du inte vill känna? 

Varför slutade du inte när du såg mig?

Såg du inte hur sårad jag var? 

Vet inte om det hade spelat någon roll. Om frågorna fick svar. Känslan i mig kan inte förminskas, kan inte tryckas undan. 

Du valde bort mig.