Fine.

2022-03-15 - 11:52:17 / Just don't
Jag är så arg. Arg på min kropp för att den inte orkar träna. Arg för att den bars gråter. Arg för att den inte kunde bära dig. Arg för att den har gått upp i vikt. 
Arg för att den inte orkar. 
Jag orkar inte just nu. 
Benen är trötta och uppförs backen är lång.
Tröttheten brutal. 
Utan sömn fungerar ingenting. 
Ingenting är jag. 
Jag fungerar inte. 

Men jag vet.

Det kommer vända.

Did it come overnight or did it come on slow?

2022-02-06 - 20:12:11 / Just don't


Jag känner så mycket. Alltid jämnt. 
Överanalyserar, stora känslor. Många känslor. 
Jag är mycket, du vet, jag vet. De flesta vet. Iallafall dem som behöver veta. 

En period nu har jag älskat högt, älskat mycket, lycklig, fridfull och känt någon form av eurofori. 
För livet. Livet vi har i behåll, älskat helt utan uppehåll. 

Ballongen sprack för några dagar sen. Sakta dalar jag till marken. I en kletig pöl. Jag är en tom smörja. 
Ful. Äcklig. Tom. Känslolös. 
Det är väl bara en sån period igen. Ett dåligt avsnitt i en serie. Kanske två, kanske tre. 
Men jag kommer igen. Det blir snart vår. Det blir snart ljust igen.. Snart..

Har inte tid o sjunka nu. knappt två år sen sist. Jag vill inte dit igen. i mörkret. i det eländiga mörkret. :(

2022-02-03 - 23:18:38 / Just don't

Circles

2022-01-23 - 12:18:46 / Just don't
How do I tell you something that gonna break your heart all over again? 
And how Can I live with myself after? 
Your longing, your needs.
Maybe it will tear us apart forever, maybe you will hold it against me. 
Maybe will we ever be as we were. 
Im not sure. 

The morning after...

2021-07-09 - 23:00:59 / Just don't
Trasslar in mig i min ångest. 
Kravlar runt på golvet. 
Himlen gråter utanför fönstret. Inga stilla tårar som faller långsamt ned. Utan en hysterisk gråt som aldrig tar slut. 

Ibland undrar jag hur jag står ut. 
Hur jag andas i min kropp. Hur jag står ut i mitt skal.
Självkänslan fler omkring i krypgrunden. I mörkret, i fukten. I unkenheten. 
Fan för dig.
Fan för dig 
Fan för dig.

Im not sure.

2021-02-26 - 19:19:24 / Just don't
Broar som bränns. Samtal som aldrig blir av.
     Vi hamnar här, som en grop tar vi oss upp för att åka ner igen. 
Vi ser inte samma saker du & jag. Vi pratar alltid minnen, lever i kärleken som var. Ibland undrar jag vart vi har varandra nu.
     Jag är aldrig riktigt säker. 

And now I jump without a parachute again

2021-02-01 - 10:20:16 / Just don't
Can't shake the feeling of not feeling lonely in your company. I love you so much, my heart aches for you. But I feel lonely next to you. 
Give me love. 

Im lonely with you. 
Im devestated without you. 
I know I beg for more, maybe more than you can give. 

How can I tell you that I need more love? I need you to care. I need you to ask, to touch, to feel. To love. 
I need you to show me that you love me, not just tell the words like a hello on the phone.
How can I tell you that I want more?

I just wish that I didn't feel like there was something I missed

2020-11-11 - 21:01:08 / Just don't

Är du lycklig?

All I want is to flip a switch, before something breaks that cannot be fixed

2020-10-18 - 21:56:11 / Just don't
Hur länge kan vi fortsätta vara trasiga?
Hur många plåster ska vi sätta på vår trasighet i hopp om att det läker där under. 

There's no way you can break it right

Jag vill så gärna orka, bara lite till, lite längre. 
Men ärligt talat så vet jag inte längre. 
7 mil ifrån men ändå så konstant. 

But how long will we fall,
For how long will we fall,
Before we can climb?

Det kommer nya dagar

2020-09-14 - 19:58:47 / Just don't
Rädd. Rädd att aldrig komma tillbaka.
Rädd att inte orka med.
Rädd att inte klara av mer. 
Tillbaka vägen känns lång, längre än någonsin. 
Ångesten kryper mig under skinnet, sömnen kom tillbaka, var stabil. För att nu göra mig rädd för att sova, rädd för att inte få sova. Somnar av ångest, vaknar av ångest. 
Jag vet knappt vad det är för jävla ångest. 
Försöker ta till alla kbt lärdomar, titta på ångesten utifrån. Separera mig från den. Men någonstans sugs jag in. Kommer inte ur. 
Fan. Hamnar i en ond spiral, blir ett offer. 
Fan. Hjärnspöken. Eller spöket i hjärnan. 

Rädd för att sova, skrämd av att vakna

2020-08-20 - 00:16:45 / Just don't

I swear I tried to leave you

2020-08-07 - 01:40:27 / Just don't

Jag har så svårt att skilja mig från dig.
Så länge som jag var tvungen att leva mitt liv igenom dig så vet jag ibland inte vad som är mina reaktioner och vad som är dina. Om mina känslor har egna färger eller om dem alltid fått färg av dina.

Är depressionen ett eko av dig, en skugga av dig som alltid kommer vara en del av mig. Eller är det min egna sinnesstämning som är såhär tillfälligt?
Tillfälligt var det ja, inom mig vet jag att det onda går över, ångesten kommer dämpas och livet blir återigen ljust.
Men när det gungar i mina känsloregister så vet jag inte om det kanske är en bestående fas i mitt liv. Jag kanske alltid kommer vara deprimerad från och till? Äpplet faller kanske inte så långt från trädet.

Tanken skrämmer mig lite samtidigt som den känns trygg och varaktig. Tanken känns bekant. Som om någon har sagt det till mig för längesen. Det kanske hon också gjorde? Du kommer alltid vara sårbar, precis som jag. De orden ekar. Samtidigt som jag är rädd att dem kanske bara är påhittade. Du sa så ofta att mina känslor inte var verkliga, att mina upplevelser inte var mina. Att din version var den enda rätta, att dina känslor var dem enda som stämde. Hur ska jag då nånsin veta om mina tankar är mina egna? Om mina känslor är mina? Om mina upplevelser faktiskt är sanna?


Lifesupport

2020-08-03 - 01:19:08 / Just don't
Skakar, gråter, hulkar. Hjärtat slår flera hundra slag.
Nu gör det ont igen. Ångesten, mörkret.
Bara ett litet piller till. Mediciner på mediciner. 
Men min ångest ser inte ut så. 
Min ångest är stillsamt kontrollerad. Slits itu på insidan, står och betalar i kassa kön på Ica. 
Tårarna bränner konstant bakom ögonlocken och känslorna trycks ner i svaljet med tvång. 
Små små droppar får lita sig ut samtidigt som jag hackar löken till kvällens köttfärssås. 
Skulle aldrig öppet visa min ångest. 
Jag måste ha kontroll, kontrollerad av mina inre jävla demoner. För fan mig själv om jag inte är en duktig flicka.

Kommer aldrig bli frisk, medfödd obalans. Bubblan som sprack när den trasiga barndomen och den mörka tonårstiden började. En explosion av mörker som bara två personer fick se, bara två personer visste om. Så jävla förstörd och trasig. 

Lifesupport. Mediciner, psykologen, familjen. 
Doktorn säger att mina närmsta anhöriga är dem som kommer rädda mig, hålla mig i balans, på banan. Men min självkontroll är så stark, så tänk om dem aldrig förstår, aldrig ser. Det där trasiga mörkret som aldrig tycks läka. Aldrig verkar pusslas ihop, limmas och lagas i sömmarna. Äckliga, fula demoner som slår igenom och förstör. Jag kommer aldrig bli frisk, bli fri från dem. Medicinerna ska hålla dem i schack, hålla mig på den normala linjen. 
Aldrig i skyarna, aldrig på botten. Bara någon medioker gråzon. Hålla mig levande men aldrig vara levande. Eller är jag det? 

Ser jag inte hur vackert livet är, hur jag lyckats slå iväg, mota bort demonerna för att ta mig framåt. 
Jag borde vara så fruktansvärt tacksam för vad livet har gett mig, för vad livet ger mig. Tacksam för att jag är vid liv. 

Nu blev det rörigt igen, dessa tankar som bara hoppar och far likt karuseller i en virvelvind. 
Trasigt, vackert, skört, underbart, sårbart. 
Kontrollerad och instängd ångest. 
Fasaden får aldrig spricka, min högsta önskan. 
Att bara få hejdlöst falla ihop på golvet, krampandes hulkandes i den stora gråten att inte vara okey. Att då släppa ut, andas ut. I tryggheten, i trösten. Hos dig.

Trasig och vaken

2020-07-06 - 19:57:34 / Just don't
Nu är ni inte roliga. Inte alls. 
Ni kommer oftare, demonerna.
Jag försöker hålla er i schack, ständigt upptagen, träna, pyssla hemma, sova mer, äta mer. Men sen när ni nässlat er in. Krupit in innanför så finns det ingen hejd. Som att jag slutar fungera för en stund. 
Slutar andas. Ångesten blir påtaglig. Går undan för att andas, går ut för att fly. 
Jag kommer ingenstans. Kan inte springa. 
Försöker möta er, försöker se vad ni vill mig.
Men självhatet blir för stort runt er, demonerna.
Jag kan inte lyssna. Jag blir svart. Jag får ont. 
Det gör ont. 
Allt gör ont igen. 

Where will you go when you can't go on?

2020-06-07 - 21:55:25 / Just don't
Early in the morning I still get a little bit nervous
Fightin' my anxiety constantly, I try to control it
Even when I know it's been forever I can still feel the spin
Hurts when I remember and I never wanna feel it again
Don't know if you get it 'cause I can't express how thankful I am
That you were always with me when it hurts, I know that you'd understand
I don't wanna lose control
Nothing I can do anymore
Tryin' every day when I hold my breath
Spinnin' out in space pressing on my chest
I don't wanna lose control

Nu är jag otillräcklig igen.

2020-05-23 - 00:42:20 / Just don't
Kan inte skaka av mig känslan, 
Känner jag känslan går jag under.
OTILLRÄCKLIG 

Drunknar. 
Försöker kategorisera vad jag känner, vilket överlevnadsmönster kickar igång nu. 
Vilken handling triggade igång känslan, vad gjorde känslan och hur bearbetar jag den. 
Allt för att slippa känna känslan kan jag gå runt den. 
Löser terapeutens pussel pch klarar uppgiften som den duktiga jävla flickan jag är. 
Utan att ens ha kommit ifrån ångesten. 
Men den tystnade en stund. En liten stund kände jag mig tillräcklig igen. Jag var produktiv, jag gjorde det jag blev ombedd att göra. Jag misslyckades inte. 

Oh Im a mess right now,
Inside out. 

förlåt räcker inte till

2020-04-26 - 09:04:22 / Just don't
När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
ändå?
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Stå ut med mig
Stå ut med mig
Jag behöver dig

With arms wide open, will things never be the same.

2020-04-13 - 22:29:44 / Just don't

I ett hav fullt av människor. Musiken skränar ut från högtalarna. Akustiken fångar upp ljudet och studsar det mjukt tillbaka. Men jag hör den inte. 
Jag hör bara alla skrik, jag känner inte förtröstan. Jag känner förtvivlan. Jag känner mig inte tacksam för åren vi fick, jag känner mig berövad på alla minnen  i aldrig fick skapa. 
Saknar dig. Jag saknar dig min bror. 

It's broken. Im broken

2020-04-10 - 23:05:51 / Just don't
Hoppas dem kommer glömma hur värdelös jag var.
Hur höga krav jag hade på mig själv, omedvetet medvetet höga krav på dem. 
Dessa jävla demoner. Kan ni inte bara försvinna. 
Flera dagar har ni ätit upp mig.
Jag är tjock. Jag är ful. Jag duger inte. Jag är värdelös. Jag är korkad. Jag är svag. Jag är inte ett jävla skit. 

Vilken ångest är det du springer ifrån? 
Den som handlar om mig. Den som tar upp hela mitt jävla väsen. Den som dunkar huvudet i bordet och önskar att hon dog. Den jävla ångesten. 
Jag dricker vin, jag ler. Jag över tränar, över äter, över dricker. Kanske mår jag bättre sen? 
Kanske borde jag ta mina mediciner. Kanske skulle ångesten plana ut då. 
Vem bryr sig om alla dessa jävla kansken.
Psykiskt störd. Ärftligt. Jag är ett gift. Förlåt.
Jag borde fan skämmas.

Svag

2020-03-16 - 04:41:58 / Just don't
Im running with the demons. Trying to escape, cause I cant face the enough. My therapist says im trying my best, that Ive worked real hard. Sometimes I believe she is right. But now. Right now I feel so small. Every part of me hurts, every thought is trapped inside my zombie mind. Hate the pills, they give me more and more and I get more and more clouded.
\nIm so tired of this.. Can I get a vacay from nu mind. Please?
Tidigare inlägg