Är på ett bra humör egentligen, men konstigt nog är det ändå inte helt okey.
Tror jag behöver bekräftelse, bekräftelse på att jag duger som jag är
på att jag får se ut som jag gör, på att jag får vara den jag är.
Jag Vet att det är så, men ibland behöver man höra orden att "du är underbar, du är så bra"
eller något. Inte för att det hjälper för det kommer ändå inte innifrån mig själv.
Hatar den ständiga kampen i huvudet, mellan självkänslan och demonen
Demonen är den där ständiga personen i mitt huvud som säger alla elaka saker till mig på bokstaven F..

Om jag bara kunde ändra mig, till att inte tänka, inte känna, inte förstå, inte kunna.
Utan bara vara en icke tänkande robot som kan saker utan att behöva analysera det först..
Trött på tankar. tonårstankar?

Come on baby, just show me what you need
Come on baby, I would never leave you