Jag har kommit underfund med att jag är riktigt duktig på att skriva i gåtor,
att prata mellan raderna. Men jag är väldigt dålig på att säga som det faktiskt är.
Iallafall när det gäller mina egna känslor, jag lindar in allt i vita små tussiga bollar så
att orden som jag säger inte blir så betydelsefulla och inte lika kraftfulla som de skulle behöva vara ibland.
Jag skulle verkligen behöva säga saker och ting rakt ut ibland.
Verkligen bara säga orden som dem är utan allt det "förlåt för att jag finns till" runt omkring dem.

Så dagens tips från mig, sluta linda in dina ord i tussiga mjuka kanter.
Har du något att säga säg det!