Det känns som du överger mig. 

Hjärnspöken. Du står rotad fast vid min sida.

Ett sinne som bara vill dö med en kropp som kämpar att leva.

Kolliderar i någon form av symfoni. 

Vem äger livet? Eller är vi ägda av livet själv. 

Hjärnspökena står på farstun och skriker "snälla lämna mig inte nu".

"Jag behöver dig". Det finns kanske inga hjärnspöken.

Det är lilla Cissi dom kämpar för att överleva i sin ensamhet. Ropar mot den enda tryggheten hon har. Sig själv. 

Ensamma barn, vad ska det bli av dig.