Jag vill tillbaka.Tillbaka innan allt började.Innan livet visade sin charm, innan kärleken till livet kom till.Där självskadebeteenden löste av varandra, där knulla med slag var samma sak som att älska mjukt.Där sprit och vittvin med hallonsoda var vardag och kaffe med mjölk var en sällan händelse.Där slag med öppna och knutna nävar skapade falsk eurofori och värme på insidan.När alla ord om yttre skönhet var förenat med ökad självkänsla som i en amfetamin kick som sen skulle dö ut till en sorg och saknad efter mig själv.Att tro sig färdas framåt med personlig utveckling när det egentligen var bakslag efter bakslag som tog mig ner på botten.Att kravlöst och villkorslöst supa bort ansvaret som människa och bara få vara i ett nu totalt styrd av strömmen. Att sakna med tårar utan skam, att längta efter något utan skuld.Att få bara vara jag om än så ett fejkat jag få vara mig själv i egen hög person utan att höra eller ta till sig av andras åsikter och synpunkter.Att inte skämmas över att vara jag.Längtan, saknad, avsky, mardrömmar, älskad, hot, bitterljuv smak på tungan.Stå med blåslagen kropp och säga ge mig mer jag förtjänar det här utan att i ögonblicket tänka på varför. Se migHör migTitta på migLyssna på migPrata med migDu frågar aldrig hur jag mår, hur min dag varit.
