Jag vill klättra högre, springa längre, titta framåt. 

Jag är redo att växa, att utvecklas. Jag har viljan. 

 

Men det känns som om jag slits itu. Du står frusen fast, ingen vilja, inget driv. 

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där. Accelerar jag nu, kliver jag framåt nu

så vet jag inte om jag kan stagnera tillbaks. Tar jag mig framåt nu, kanske 

vi aldrig kan hitta tillbaks. Men jag kan inte stå still. 

Som en sprudlande själslig bomb av blommor är jag redo att färga världen, 

eller åtminstonde utforska delar av mig som jag har förtryckt så länge.

 

Jag behöver utmana mina rädslor, vidga mina vyer. Jag behöver lära något nytt, 

pröva något nytt. Växa. Rädslan för att misslyckas har släppt. 

Jag vågar nu. Det är läskigt, jag vet att jag kommer snubbla, stå där med hjärtat i halsgropen, 

ett pulserande trumsolo i bröstkorgen. Men känslan efteråt. Att ha vågat. Den känslan.

Pröva, våga pröva. 

 

Prövat Crossfit DONE

Hospitera på förlossningen SOON