Who are you?
Ibland spelar det ingen roll om någon läser här.
Om någon hör mig eller ser mig.
Men vetskapen av att ni är några stycken återkommande gör mig glad.
Jag vet ju inte vilka ni är.
O de flesta som kommenterar är anonyma.
Och det gör ingenting.
Vill bara visa lite tacksamhet mot er som ändå kommer hit o läser en rad eller två ibland.
Tack.
Maybe the fire is setting me free
En annan jag.
När jag bara vill vara sådär cynisk bitter och arg och bara skrika ut "jag hatar alla jävla gravida människor". (Absolut inget jag gör eller menar).
Men just nu skär det i hjärtat av längtan.
Allt jag bara önskar och vill är att få bli gravid igen.
Men just nu är jag bitter arg och känner sån fullkomlig skam och irritation på min kropp som aldrig fungerar.
O nej jag behöver inga kommentarer om att stressa mindre. För det hjälper inte ett skit just nu.
När "när vi..." blir ett "om vi..."
Känslan när det slår om från "när vi.." till "om vi..".
Det gör ont i mig.
Hoppet har fått sig så många törnar på sistone att jag inte ens vågar tänka "när vi..."
Nu känns det bara som ett stort OM.
Ett svajande kanske som faller neråt.
Ger inte upp. Inte än. Inte nu. Men känner mig liten och svag.
Det gör ont i mig.
