Försöker springa.

Men desstu mer jag försöker etsar sig klorna fast i mig, drar mig tillbaka. 

Släpp taget nu. 

The hardest part of holding on is letting it go.

Fan Cissi, släpp taget och lev nån jävla gång. Ingen annan kan avsluta den här striden, ingen annan än du.

Ingen annan än jag kan lägga ner stridsyxan, jag måste släppa taget.

Sluta vara rädd över vad som kan hända.

Börja leva.

Jag ställer frågor som tänk om, 

Var det meningen att, varför just jag?

Offerkoftan tar plats, kväver mig.

Jävla ångest. 

Jag behöver mig. Jag behöver vara min egen för en stund. 

Inte vara någons fru, mamma, dotter, syster, vän, sjuksköterska.

Jag vill vara mig själv, ensam. Bara för en stund.