Att härda ut eller göra en förändring. 

Att försöka igen för 711 gången eller acceptera att det inte kan förändras.

Djupt inom mig är jag alltid den som tror på förändring. Alla kan förändras. Om det är mentalt eller fysiskt så vill man så kan man. 

Kommer det vara lätt? NEJ.

Kommer det knaka i fogarna? JA.

Kommer det göra ont? Förmodligen.

Kommer det vara värt det? 99/100 JA.

Leker med tanken att våga. Att göra förändringen. Kommer jag orka under tiden, när det känns skit och när samvetet äter upp än. Kommer jag orka kämpa och driva framåt? 

Kan man nånsin ge upp? Egentligen finns det väl aldrig ens som alternativ? 

Men när slutar kampen då? När slutar vi kriga om rätten till oss själva. Kriga med oss själva.

Hur länge ska jag fortsätta slå på mig själv när jag så jävla väl vet hur fel det är och vad jag kan göra istället? 

Pga trygghet. Pga rädsla. Pga alla världens orsaker eller undanflykter som egentligen inte spelar någon jävla roll längre.

Jag har ju  redan bestämt mig.