64 dagar, det är magiskt. <3

Det bästa är att hålla sig undan, hålla sig ifrån.Blir beskjuten från alla håll, fuck it.
Inte ens nån idé att sätta ord på vad jag känner,det leder bara till problem. Allt är ett enda stort problem. Fuck it.

Så trött på dessa humörsvängningar. Trött på att vad jag än gör så passar det inte eller blir fel. Spelar ingen roll om jag är hemma eller på jobbet. Allt blir bara fel. Lust att skrika till både min älskade och patienter "gör det själv då om det fan inte passar" men kniper käft som alltid. Tar åt mig av allt och känner mig skör och liten. Allt gör ont och allt känns toppen gärna på samma gång för att göra mig lagom frustrerad och snevriden.
Just don't. Even if you want to.

Över en månad sedan sist. Jobbar jobbar och jobbar.
Och jobbar jag inte mår jag illa, kräks och ligger däckad.
For now är det min vardag, mer blir bättre så småningom :)

Snön har kommit till lilla staden i mängder vilket jag gillar skarpt!
Fick en ny vinterjacka ärvd av hjärtats kusin vilket passade mig prima :)