Jag kan inte sova, det är ett monster under min säng
Monstret har tagit sig upp och nu är monstret i mitt huvud
Tankarna bara vimlar omkring, jobbar. jobbar och jobbar
Min kropp gör ont, den säger ifrån mer o mer.
Mina leder i händerna känns hopplösa för de bara gör ont hela tiden
o ryggen knakar.. aja nu deppar ja och klagar igen. Sånt ska ju inte "duktiga" flickor göra..

På onsdag far jag till norrköping och träffar på söta Alex, blir lite shopping (kanske)
lära känna varandra mera och film i hans lya :) Mkt trevlans och väldigt nervöst =)
Uppdatering kommer efteråt på hur de gick.
Imorn blir de först sola och simma på badhuset för att sedan åka och jobba och sen döö i sängen tills onsdag
Shit vad jag är trött aja..
Ska sova nu

På Tal om FRA-lagen och andra ting

Den svenska riksdagen funderar på att införa det som redan nu är verklighet i London. Filmkameror som bevakar våra liv, i staden och även utanför. Nästan varje gathörn har en filmkamera och även vägar ut och in i själva London är bevakade. Då ställer jag mig frågan, var går egentligen gränsen för individens integritet och statens, nationens kontrollbehov?

Staten hävdar att vi behöver filmkameror av säkerhetsskäl. Att Sveriges säkerhet måste vara mer bevakad och kontrollerad för att skydda det svenska samhället. Men jag frågar mig, är verkligen Sverige i behov av totalbevaknings skydd? Sverige har inte varit i krig eller oroligheter på flera hundra år, så motivet att skaffa kameror tycker jag är rätt luddigt. Ska verkligen samhället satsa på dyra övervakningskameror som ett skydd för terrorister som kanske kommer hit? Borde vi inte lägga pengar på sånt i Sverige som redan nu inte fungerar t.ex. psykvården. Väldigt många mord på senare tid har begåtts av psykiskt sjuka människor som inte fått hjälpen de behöver. Titta bara på Anna Lindh mordet och hur det slutade eller Fredrik Widén för att ta något centralt här. Borde vi då inte se till att sjuk och psykvården fungerar som den ska? Kriminaliteten behöver inte komma från människor som reser in eller ut ur landet eller som tidigare har blivit dömda. Filmkamerorna kan vara en positiv sak att införa också med tanke på att Anna Lindhs mördare nog aldrig hade blivit fasttagen om inte dessa kameror var uppsatta på NK i Stockholm. Min andra fråga är vem skulle betala för allt, det lär inte bli de som vill införa kamerorna och avlyssningssystem som betalar jag tror snarare på att det är vi skattebetalare som får ge ut våra. Pengar som ska göra så att våra barn får en bra skola, som ger våra äldre en bra sista tid i livet och vid akuta fall ger oss den hjälp vi behöver. De pengarna kommer att gå åt till ett system som egentligen bara kommer skydda just den staden som systemet sätts in i. Vilket säkerligen blir Stockholm eller Göteborg eftersom där är chansen mest troligen för ett terrorattentat, eftersom det är två av Sveriges största städer. Så vad skulle då få alla de som inte bor i den staden att betala? Visst vi skulle bli skyddade från terrorister när vi besöker den staden men skulle det ge oss motiv nog att vilja betala för kalaset?

Om vi nu i teorin leker med att lilla Nyköping skulle bli det nya "London" med filmkameror på gatorna och avlyssningsmekanismer i låt säga affärerna. Någon ska titta på det som spelas in och självklart får det inte missbrukas och användas i eget syfte men vem ska hålla koll på dem som bevakar så att det inte missbrukas? Någon måste bevaka bevakaren som i sin tur måste ha en bevakare. Ledet skulle bli för långt. Alla skulle tillslut bevaka alla och ingen skulle bevaka han som begår brottet. Sen vem skulle säga att det här skulle fungera om jag som privat person mutar han som bevakar vem skulle då märka de? Alla skulle ju tjäna på det förutom han som blev filmad eller hur? Det jag menar är att det skulle antingen krävas stark och strikt kontroll eller en väldigt tillitsfull personal. Det är svårt att förhindra saker som mutningar, maktmissbruk och korruption.

Om vi nu säger att riksdagen slår igenom med dessa filmkameror, får då vem som helst kolla på dessa band? Eller är det bara till för säkerhets syfte? Och vems säkerhet? Nationens eller Kassörskan Maria som blir förföljd av sin före detta man? Eftersom det måste sitta högt uppsatta människor framför dessa kameror och titta på våra liv, är det då ex. Marias förföljare som slår henne som åker dit, eller blir det han som är skyldig pengar åt mannen som bevakar som åker dit? Det jag menar är om det kommer handla om klass fråga igen. Låt påstå att Fredrik Reinfeldt skulle ha misstankar om att hans fru har varit otrogen och att det nu har spelats in, kommer då han för att han är högtuppsatt person och statsminister komma åt dessa band? Kommer vi verkligen att kunna hålla fast vid dessa gränser eller kommer det kunna bli en utbyteshandel. Får jag se dessa band så erbjuder jag dig en tjänst eller en summa pengar. Eller låt säga att en av bevakarna ser något om sin man, får hon då ingripa? Kommer dessa kameror endast användas för rikets säkerhet och vem skulle veta om det missbrukades? Vem skulle bedöma vad som är kränkande för individen och var går egentligen gränserna för individens integritet? Är det när personen blir filmad/avlyssnad eller när man ingriper mot personen?

Slutsats

Om vi nu skulle införa dessa kameror har jag kommit fram till att det skulle behövas en stor summa pengar. Pengar som antagligen skulle behöva betalas av människor som inte drabbas. Det skulle krävas väldigt lojala och tillitsfulla personer som får äran att bevaka och sen ännu mera lojala personer som bevakar de som redan tittar och som sedan får se till att makten inte missbrukas. Men egentligen går det inte att skriva såhär rakt upp och ner. För fortfarande enligt min åsikt tycker jag att man har gått över gränsen för människans integritet. Men å ena sidan kan det inte vara så farligt att bli filmad med tanke på att nästan alla affärer har filmkameror men å andra sidan har inte vi som individer rätt till ett privatliv? Räcker det inte med kameror i affärer och på vägarna? Vart ska det hela ta vägen egentligen om vi ska ha kameror på alla gator och vad kommer härnäst på caféer eller på bussen på väg hem? Nej någonstans får det vara nog, därför tycker jag inte att övervakningskameror är någon bra lösning. Om nu nationens säkerhet är hotad då tycker jag att man kan ta till andra metoder än kameror. För det du får ut av en kamera är en bild på en person som begår brotten just då och du hinner inte stoppa honom då utan bara senare efter alla sökningar i databaser osv. Min lösning är att gå ut i tidig ålder och informera om terrorism och kriminalitet för att förebygga i god tid men å andra sidan kan det plantera in små frön i barnens tankar som sedan skulle ge motsatt effekt. Det kommer alltid att finns många frågor kring demokratins gränser och att säga "så här är det" funkar inte. För det kommer alltid att finnas någon som kommer att sätta sig emot och kan bevisa andra "bättre" teorier om hur det är.

Demokrati är ett av de svåraste sätten att styra ett land på därav kanske gränserna har blivit så diffusa och svåra att se. Alla andra styrelsesätt är nästan lite lättare. Inom diktatur så är det "jag" som bestämmer och ingen annan och i anarkin har vi slopat lagarna helt. Men i en demokrati ska alla kunna säga sitt och vara en del av samhället. Alla ska ha lika rättigheter och friheter oavsett vilken grund förutsättning du har från början att stå på. Det är det som gör det hela så komplicerat. Du har rätten till att yttra dig hur du vill i offentliga sammanhang med viss klokhet om man säger så. Men du får inte bryta mot någon annan lag t.ex. tryckfriheten eller religionsfrihet. Jag undrar om man då egentligen inte bryter mot grundlagen genom att sätta upp dessa filmkameror. Enligt lagen om grundläggande fri och rättigheter 2 kap 6 § står det att:

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddat mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871).

Nu kommer vi till en tolkningsfråga vad gällande lagen men min åsikt är att man bryter mot den om man filmar. Eftersom hemlig avlyssning ingår i själva filmandet. Men å andra sidan om dom gått ut med att de ska filma så är det inte hemligt längre vilket då inte skulle trotsa lagen. Demokrati kommer nog alltid ha suddiga gränser och på ett eller annat sätt kommer saker att smyga sig förbi lagen, förbi gränserna. Om jag nu ska välja vad jag skulle rösta för om detta kom upp som fråga så skulle jag nog säga att jag står mer på integritetens sida än för säkerheten. Mest för att jag anser att vi i Sverige inte behöver skydd för terrorister för vi som land är inte under vare sig press eller hot. Om vi däremot skulle hamna i trassel då står ja nog mer på en delad mening mellan säkerheten och integriteten. Vi skulle ju inte ha något liv om vi blev dödad av en skjutglad terrorist men samtidigt vad är det för liv att leva om man ständigt är bevakad?

Vad får livet för värdighet då?

I'll be there just to keep you happy

Jag lyssnar till musiken, till drogen som får mig vid liv. Jag kämpar, jag är stark, jag står, jag andas.

Jag går, jag skriker, jag är här! Se mig hör mig, som ett ledset barn gör jag uppror, som en treåring trotsar jag världen. Snälla se mig bara. Jag vill inte revolutionera, jag vill vara där jag är. Men du ser mig inte såhär. Jag är bara en av dom. Men jag är inte en av dom, I'm not One of those, I'm not even Close...

It's a mistake... Sorry, here is your baby and she is a mistake...

I was the left over, the mistake. And yet you wouldn't survive without me... Jag vill att du ska vara min mamma någon gång, att du ska vara där för mig någon gång. Hur många utav mina skol möten har du gått på? Hur många föräldramöten har du struntat i? Mina utvecklingssamtal som du varje gång försöker tala dig fri från, att slippa gå på. Du säger att de inte behövs, att det är onödig information som du redan vet. Ville du ens vara mamma, ville du ens vara min mamma? Du pratar så mycket om hur fantastiska Jim o Robin var, och hur mycket du oroar dig och tänker på Robin. Visst de ska du göra, du ska göra de med alla oss. Men du oroar dig aldrig för mig, för du ser mig som vuxen, som någon som du. Men jag är fortfarande din dotter, jag är fortfarande i behov av dig, men de skulle du aldrig förstå. Det skulle du aldrig fatta. Är trött på att allt annat spelar roll i ditt liv, men inte mig. Inte jag. Känner mig bortglömd. Vet att jag inte är det. men känner mig så jävla liten. Vad hände med mamma rollen? Jag vill få vara ett litet barn, men de är försent nu, jag har vuxit, jag är stor nu. En tjej, en kvinna.

Jag vill inte stå ensam kvar
jag vill inte bli lämnad
Snälla stanna!
(det är inte ditt behov, förlåt ska vara tyst, inte stå ivägen)
Jag är i mitt rum om de är något!
Du gick fast jag bad dig att stanna
du lämnade mig
Övergav mig för alkoholen
Du sa, gråt inte är hemma när du vaknar
men det var nu jag behövde dig
Det var ikväll som jag villa ha dig här.
Ville skrika att det inte spelade någon roll
men du bad mig torka tårarna.
Du övergav mig ikväll
Du lämnade mig ensam
Jag fick stå ensam kvar

Nu har jag varit sjuk 3 veckor. Ingen feber iallafall..  Fan inte tränat på 2 veckor.. Känner mig äcklig, ful och tjock. Känns som om jag gått upp tio kg eller något. Vilket jag inte har. Hade gått ner tre men ändå..känner mig ändå jätte ful. Känns som om vad jag än gör så duger jag inte. Jag duger inte för att jag är tjock.. Är de bara de som är problemet? Är de därför jag aldrig duger? Känns som om jag andas fel, andas tankar och ord jag inte ens ska säga högt. Som om min högerfot inte lyder den vänstra, som att fingrarna inte fungerar eller huvudet snurrar runt mina axlar.. Vad är de som händer? Ingenting.. Min hjärna tvättar mig ut och in, ska bli jävligt skönt att bli frisk snart. Bli av med tankarna när jag får träna och komma hem till peter. Träffa underbara lillebror och lillasyster, finns ingen i världen som kan ta ifrån mig den glädjen när jag träffar dom! Älskar allt där ute. Tystnaden, skogen, värmen från huset. Familjen. Allt. Önskar ibland att ja bodde där på hel tid..  Kan man gå från äckligt ful till fin? Från riktigt tjock till normal? Kommer jag nånsin duga som jag är? Kommer jag bli så där vackert söt som alla verkar tycka man blir om man ser ut som alla andra.. Jag vill inte ha en tråd smal kille, men varför vill nästan alla killar ha tråd smala tjejer? Jag tycker de är fint med kurvor, men de gör ju ingen annan.. Ska bli sådär fin snart, så fort jag blir frisk och så.. Vill bara duga, höra "någon" säga att du duger som du är.. Men är man född som ett misstag antar jag att det är svårt.. Välkomen till världen, du är mitt misstag.. Hur kommer man bort från de? Hur blir man söt som misstag? Jag kanske blir den första. Tänk dig löpsedlarna i lilla nyköping. "Misstaget som blev veckans söting" men de skulle krävas mkt antar jag. Önskar att jag föddes normal eller smal, då kanske du hade sett mig...

Jag skulle göra vad som helst, jag skulle aldrig säga nej. Vad du anför tror åt mig, vad jag anför tror åt dig. Winnerbäck sjäng dessa ord, dom passar så bra in just nu. Passar in i mig. Det här är en sån där dag då man pissar på livet och pissar på döden och pissar på allt. Idag är jag hatisk, idag är jag nog fan kapabel till det mesta. Men de skulle du aldrig förstå, det skulle du aldrig märka heller. Sen är jag sjuk oxå, feber och förkyld, faan hatar att mitt immunförsvar verkar ha fastnat på sjuk..  Att jag är ett as de vet dom flesta redan, men vad hjälper de att gråta för de? Jag är född onormal, jag är född lite under alla andra. Jag är född som en misstänkt, en utstött jävlel men vad fan spelar de för roll. Jag hatar denna dag, jag pissar på denna dag och dessutom jag är sjuk. Så ni alla söta kan ju gå och ha kul för jag ska gå nu. Bye

Du kommer aldrig komma hit igen, du kommer aldrig ropa från dörren "lill sis, var är mamma?" ibland kan det gå någon dag utan att jag tänker på dig, sen som nu kan det komma minnen hela tiden om dig. Saknar dig. Fan vad jag saknar dig. Ditt leende, ditt skratt. När du alltid skulle små boxas med mig, alltid vara så nyfiken om mig. Fan vad jag saknar oss två. Oss tre. Vi oslagbara syskon som hade allt, förlorad en och vi som blev kvar föll.. Höll du oss uppe? Vad gör du nu storebror, lever du i himlen? Eller är din aska redan borta med vinden, ner sjunken i havet eller ligger du kvar i jorden och väntar på att få komma upp. Eller är du bara död? Varför kan jag fortfarande inte förstå, du kommer aldrig hem igen. Min storebror är död..

Jag tror saknaden har ett ansikte, jag tror saknaden har en röst
Jag tror ensamheten kan tala, jag tror ensamheten söker tröst
Dagar kommer men inga dagar kommer tillbaka.
Det finns dagar jag önskar jag inte vart med om
natten i turkiet, då allt bara skakade samman. 

Mitt huvud snurrar, snurrar fortare än vinden..
orden ekar, det jag såg. det jag hörde.
Det var så längesen nu, så längesen som du försvann för mig
men ändå. Jag känner av det som igår.
Telefon samtalet, knackningen på dörren. Trappan som bara var några
trappsteg, sprang fort var nyvaken. Allt kändes redan då.
Vad hade hänt?
mamma satt bara där, tyst och skakade. Orden var nu sagda
jag skrek, skrek så högt och grät. Ville spy, höll på att spy
inget gick. Jag vankade som om ja vänta barn, gick fram och tillbaka
sa inget utan bara gick.. Tårarna rann hela tiden. ingen uppfattning av vad som
hade hänt egentligen. Allt kommer tillbaka nu, kommer tillbaka så fort och så mkt.
Som om tiden har tagit mig tillbaka till någon dimma någonstans. Tagit mig till
den 1 oktober 2005.. Tagit mig till dagen då allt hela mitt liv förändrades.
There is just so much that time can not erase

Känns som om jag skriker för att någon ska höra mig, som om min röst
är hes och min hals gör ont.
känns som om jag sviker, sviker dig.
Jag kan inte följa dig, ville skydda dig. Vill skydda alla.
Min familj. Jag kunde inte följa med dig storebror, kunde inte följa dig
Kunde inte ens vara i närheten.
Känns som om jag har skuld för att jag inte var där, att jag inte ens kunde vara
i sverige..
kan inte skrika mera nu, kan inte gråta mera nu
Vill inte vara svag, vill inte visa mig sårbar.
jag är stark, är starkare än vad du tror. än vad ni alla tror.
Jag klarar det här.. jag gör det va?

Har suttit och funderat, once a player, always a player?
Eller kan man playa och sen inte göra det mera. Jag vet det här låter som ett riktigt I-lands problem. När man börjar undra vad och hur en player tänker. Men jag förstår verkligen inte, hur man kan gå från en brud till en annan eller från en kille och ligga runt med en ny. Det finns inte på min karta liksom. Men samtidigt har jag väl inte allt till mig för att bli en player. Tror de krävs ett visst utseende och rätt personlighet för tror inte vem som helst blir det.
Visst jag fattar om man inte kan hålla i förhållanden, om man inte är redo att binda sig men det ger än fortfarande inte rätten till att ligga runt med vem som helst och säga massa saker för att sedan inte mena det och sen ta någon annan. Jag tycker de är kränkande och sårande. Och nej, jag menar ingen särskild men har kommit fram till att sättet att bara strula runt för en kväll, leka av sig. Det är sjukt på något sätt.. Sen har ja tänkt på att de som nu väljer att playa, de kommer ju nästan för alltid stämplas som en player tills de överbevisar motsatsen. och hur kul är de att ha ett rykte om sig när man väl vill bli seriös? Asså nej jag fattar ärligt talat inte hela det här med att spela spel och ligga runt.
Seriöst, jag ser sex som lite mer än en tävling i hur många som kan ligga med vem. Sex är för mig, personligt och vackert. Men självklart har vi alla misstag och brister. Och så även jag.
Men en sak är säker, en player de lär jag aldrig bli för jag ser faktiskt ingen mening med det hela.