På sätt och vis känns det som om jag åker iväg för att få inre frid, för att få lugn i min själ.
För snart exakt 5 år sedan, den 1 oktober 2005 var jag i Turkiet med min mamma och vi solade och badade och åt gott, sånt man gör när man är utomlands. Vi hade vart nere i ca en vecka och hade en vecka kvar till av vistelsen.
Men just den här dagen 1 oktober 2005, vädret var kallt, det blåste/åskade och regnade. Vi låg uppe på hotellrummet, min mamma hade fått "turistsjuka" och var rätt trött och dålig, jag hade klarat mig och satt
på balkongen och iaktog vädret samtidigt som jag åt en danonino (ni vet dom där små yoghurtarna i olika färger)
Kommer ihåg hela kvällen som om det var igår, eller som om det hände för en minut sen.
Det blev kväll iallafall och vi låg i varsin säng och pratade. Längtade hem och frågade oss vad mina bröder gör, och jag tänkte på min låtsas pappa Peter vad han gör och om barnet mår bra. Det var många tankar.
Vi somnade tillslut.

Klockan 01 eller om hon var 02 knackade det på våran dörr, jag hade hört innan att det hade ringt nedanför i receptionen eftersom den låg rätt nära våran balkong. Det var hårda och skarpa knackning och en lite yngre kvinna som ropade. Mamma gick och öppnade, hon var stressad och skrek nästintill att vi måste komma ner något har hänt.
Mamma gick ner och jag var trött och fumlade lite med kläder men lyckades somna om för någon minut innan det knackade på dörren igen. Samma unga norska kvinna drog mig i armen och sa att något fruktansvärt har hänt. Jag stängde dörren om rummet och vi gick ner. Det gick fort ned för alla trappor, nästan halvsnubblade i mörkret.
Alla tankar for omkring, vem hade ringt? Vad har hänt? Har mormor gått bort?

När jag kommer ner sitter mamma på en stol nästan mitt i det öppna matrummet. Hon gråter och nästan halv skriker ut sin sorg. Din bror är död, Jim är död. Sen snyftar hon och gråter, kramar om mig och fortsätter sina läten. Jag tror jag sitter kvar en stund, gråter chockad och vet inte vad jag ska göra. Ställer mig upp, går mot utgången (jag måste spy) det kommer inget, sätter mig ner. Alldelles tyst. Inga tårar ingenting. Vi sitter på en säng i ett av de gamla pensionatets rum. Det tillhör det äldre turkiska kvinnorna.
Jag sitter bara tyst, mammas kompis som var med på resan har kommit ner. Tror de kontaktar ving, eller om det var fritidsresor, jag kommer helt enkelt inte ihåg. Jag vet att det kommer en ung kvinna i 20-25års ålder ser rätt oerfaren och trött ut. Hon frågar mamma om jag behöver en läkare eftersom jag mest sitter stum och stirrar. (jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska bete mig eller hur jag ska vara.)
Mamma skakar på huvudet och säger att vi måste åka hem, vi måste hem såfort som möjligt.
Kvinnan säger att första flyget ni får plats med går till norge imorn natt (kändes som en evighet). Hur tar vi oss från Norge? Vi måste ju hem. Mitt huvud börjar snurra igen och jag mår illa. (måste spy) men ingen kommer..

Efter någon timme går vi upp på vårat hotellrum igen, de äldre turkiska kvinnorna som äger pensionatet kommer upp med varmt te, socker, honung, melon, fetaost. allt man kan tänka sig.. Men jag är i en annan värld, jag vill inte ha något. Jag har dragit fram resväskorna och slänger ner mina kläder förtvivlat, jag vill hem.
Jag tror inte på historien, jag tror inte att min storebror är död. Han fanns ju där innan vi åkte. han kan inte vara död. Han kan inte vara borta..

Efter mycket om och men och hit och dit kommer vi hem, trötta utmattade. Svensk mark.
Vi kommer till Nyköping, där är min andra bror, min morbror och många andra människor.
Vi ska tydligen åka och titta på han, titta på min döda bror. På kvällen sen kommer min låtsas pappa förbi, har aldrig varit så lycklig att se honom. Vi kramas, vi pratar. Vi gråter.
1 oktober 2005, en lördag natt. Han dödförklarades klockan 21.00 enligt obduktionsrapporten, han hade inga droger i kroppen bara alkohol. En motorcykel olycka, stora kroppspulsådern vid bäckenet hade slitits itu (om nu mitt minne av den hemska rapporten kommer ihåg rätt).
Vi var hemma måndag den 3 oktober igen, på svensk mark. Hela världen hade stannat, hela livet hade förändrats.


Nu åker jag tillbaka till Turkiet igen, en grannstad till där vi var då för 5 år sen. Åker med min sambo denna gång. Den 1 oktober ska vi åka in till Side, gå längs stranden för att sedan tända en khom Loy och låta den segla ut över havet. För att få frid, för att ge själen lugn till en så orolig plats. Orkar jag ska jag gå upp och besöka pensionatet igen, inte för att de kommer känna igen mig, mest bara för att se om allt ser ut som jag så väl kommer ihåg det.
Den här resan ska bli en bra resa, en vacker resa. Jag saknar dig storebror, varje dag men jag lever vidare som du hade velat att vi skulle göra. Jag lever vidare för att livet går vidare, utan dig. Men du finns alltid med mig. Alltid bredvid mig, alltid innuti mig. I mitt hjärta. Älskar dig storebror <3

I want you to be moved by me, as I am moved by you.

I don’t want to see what I see in you, that you are not ready for me

I love everything about you, I just wish you could do the same

You say that you love me, but not that I am everything to you.

You are my everything, my cliff, my rock.

Why can’t you see that I love you?

Why can’t you love me the same?

 

I walk the miles just to be close you, I walk the world if that’s what it takes

Somehow I doubt you do the same, somehow I need a proof that you want this

I’ve tried for so long, to tell this to you. But every time I try it doesn’t came out right, this time I do my

last try to tell this to you. Please don’t leave me alone with love.

/ @ Cecilia

Försov mig idag, vaknade vid 8.00 och vi åker härifrån 8.15, mindre bra..
Men sen ringen min klasskompis och säger att läraren har bilstrul och komer först till 10. Skönt! :)
Så då fick jag äta frukost i lugn och ro och göra mig iordning.
Idag står Sårvård på schemat, och är den sista föreläsningen jag har innan jag åker iväg till Turkiet.
Nere i turkiet är min sambos föräldrar just nu, och dom hörde av sig och sa att det var varmt och skönt
och näst intill varmare i havet/poolen än i luften. 30grader om dagen!

Idag bestod min frukost utav
1 glas osötad nyponsoppa
2 wasa sport + med rökt skinka

Blir nog förmodligen en banan innan lunch och till lunch hade jag tänkte mig yoghurt och någon frukt :)

Nej nu ska jag sätta fart, ses hörs hej!

Var på forex idag och växlade pengar!
Snart är det dags.
Är inte nervös än, men har ångest över flygresan.
Har blivit mer och mer flyrädd, jätte konstigt.

Om exakt en vecka har jag varit i luften i lite drygt 2 timmar och har ca 2 timmr kvar att flyga innan jag landar i värmen och turkiet. Hoppas på värme iallafall, står att dom har haft mellan 28-32 grader de senaste dagarna så bådar gott. Skönt att komma iväg. Slippa tänka, slippa se folk, slippa datorer, slippa mobiler, slippa stressen.
Njuta av All-inclusive mat, sköna promenader längs stranden, massa frukter och grönsaker och läsa lite anatomi och lite kirurgi såklart när jag väl har tid. Jo minst sagt det ska bli super skönt!

Mamma och jag på Kreta för 3 år sen, skööönt!


Egypten förra året


Nu längtar jag, till värmen. Bort ifrån hösten, bort i från mörkret..
Borde dock bli frisk först innan vi flyger, men det är en vecka kvar så det borde jag fixa!
Mamma har köpt Khom Loyer åt mig, eller ja iallafall 3 stycken.. Ska ta med mig två stycken till
Turkiet och skicka upp den ena för min bror och den andra för min mormor. Är i Turkiet exakt vid samma tidpunkt som för 5 år sen.. 1 oktober för 5 år sen, ja den dan önskar jag aldrig någonsin tillbaka mig till.
Då var jag i Side, vädret var mulet, vi hade "turistsjuka" och hemlängtan. På natten ringde telefonen, min bror var död, min älskade bror i Sverige hade dött.. Orkar inte igenom denna historien igen.
Fake the smile, and everything will be allright.

Detta är Khom loyer, och två sånna ska jag lyckas skicka upp i himlen i Side.
Från en annan del av jorden till min bror och mormor i himlen.
Vackra<3

Tränat två dar den här veckan, och känner mig stolt att jag hade lite kondition och styrka kvar.
Känns skön att kommit igång igen.
Min kropp vänjer sig mer och mer med lågt kcal intag vilket jag gillar.
Går runt på ca 1000kcal om dagen nu och känns helt okey!
Ibland blir det mer som igår bliev det 1200 och idag är jag än så länge oppe i 300kcal, men ska äta kvällsmat oxå.
Hoppas det börjar göra resultat snart. Eller ja, mer en de 5kg jag har gått ner vill säga hehe.

Längtar tusan till utlansresan nu, det bara spritter i kroppen av tanken på stranden och värmen.



En tre år gammal bild från Kreta, med snygga röda linjer! haha


1 år gammal bild på älsklingen i Egypten!