För mycket tankar,
För lite tid.
För mycket känslor,
För lite frid.
Ge mig luft, hyperventilerar, krackelerar, spricker i sömmarna.
Rädda mig inte, jag kan själv. 
Jag kommer upp. Som så många gånger förr. 

Jag blev någon annan. 

Den jag kunde blivit, den jag blev. Var det menat såhär?