Jag måste fixa till min hjärna, skära upp öppna sår och ta ut min tänkar del
För det här funkar inte längre.
Varför kan jag inte bara vara vän med någon? Är det något mentalt fel jag har
i att jag måste flörta med en kille eller?
God vad förbnannad jag blir på mig själv!
O ännu mer sur blir jag, jag blir faktiskt sur att du inte ser att ja tycker de är jobbigt när du håller på som du gör
Kalla mig bitch, tönt eller vad du vill. Men är jobbigt när du strular med honom när ja kind of gillar han
Men samtisigt han gillar INTE mig, han gillar DIG. Men det tror jag inte att du ser heller..
Jag säger att det är lugnt för vill inte såra dig, vill inte såra honom. Killen som har svårt för att falla, kanske faller för dig min vän. Så tänker vara tyst, tänker låta allt bara bli. Jag vågar inget annat. men ändå. det gör ont.
Shit vad korkad jag är, att börja kind of gilla någon som aldrig ens skulle titta åt ens håll på det sättet.
Alla kan ha mig som kompis, för jag är snäll, lyssnar och ställer upp men så fort de handlar om kärlek, känslor så är jag den sista på jorden.. Men som sagt vem skulle visa upp en brud som jag? inte ens ja skulle våga stå för det miffot som tror hon är söt haha vilket jävla lögn! Söt? sen när haha. BULLSHIT

Ni vet när man verkligen vill vara ensam
så känner jag fast jag verkligen INTE vill vara ensam