Jag tänker för mkt jag vet, är väl därför jag skriver antar jag.
Har kind of tror ja blivit intresserad (inget mer) av en kille som ja inte känner
och ja vet hur töntigt de låter. Eller okey ja känner honom en del, vet en del saker om han
Och vet hur hans leende är och hur sött han pratar o allt sånt. men aa
inte till så stor nytta tror ja just nu. Jag har ETT problem eller ja egentligen flera.
men de som  är just nu. Jag får känslor way för fort för människor. VARFÖR?
Jag känner dem inte ens, så varför. Jag förstår inte min hjärna, mitt huvud eller
min kropp som gör saker. Tror jag handlar efter hjärtat mera än förnuftet,
handlar mera efter lusten än förståndet. Okey ni får döpa om mig,
kan lika gärna heta PATETISK, NAIV BLONDIN.

Såhär kan min kontakt annons se ut:

Blondin, patetisk 17 åring söker efter kille
Jag är naiv så ni kan lura i mig det mesta.
Gillar långa promenader och mysiga hemma kvällar
Var inte så smart för jag förstår inte sånt
Och säg rakt ut vad du vill för annars
kokar min hjärna ihop av fundersamhet.

Hur skulle din se ut?