Om man nu gillar någon o den personen gillar en tillbaka..
asså min hjärna mobbar mig, den är elak.
Vill inte tänka så sjukt mkt som jag tänker men ändå slutar ja inte tänka på allt.
Och inte blir de lättare av o jobba ihop med någon som gör en psykiskt instabil
för det är faan vad du gör, o de känns som om du för följer mig.
Ser dig på stan, du jobbar med mig och du är på Fu med mig, och känns fortfarande som att du tycker jag är en idiot
och allt ja tycker är hur otroligt ledsen jag är över att allt blev som det blev.
Time to move on

Jag vill säga att du är min, bara min och ingen annans. Men samtidigt är ja så sjukt rädd
tänk om ja inte vet hur man är seriös, hur man är liksom.
Har ju alltid lyckas screw everything up. Spelar ingen roll tror ja ändå.
Är nog bara min hjärna som vill saker