vad ska jag göra, jag försöker verkligen
försöker verkligen vara allt.
Den perfekta dottern, en duktig elev, den bästa kompisen
den söta tjejen, hon som tränar duktigt, en bra GK. Jag försker verkligen nu
Jag vill bara finnas där, och just nu finns jag inte alls. Känns som om ja långsamt försvinner
försvinner bort från allt. Kan inte sova, eller så¨sover jag hela tiden.
Vad ska jag göra?

---

Vet inte men har känslan av att jag förstörde något vackert, något fint idag, eller igår.
Var inge min mening med att göra er illa, ville bara att sanningen skulle fram
Ville inte att du skulle såra henne på samma sätt som du sårade mig.
Visst ja ska inte lägga mig, ska inte bry mig och borde inte göra de eftersom ja inte ens känner henne
men att se hur du för henne bakom ljuset, hur du målar de vackraste tavlorna för
att hon ska älska dig, tycka om dig. Ser du inte vad du gör??
Du lurar henne, och du lurar dig själv.. Jag tvivlar inte en sekund på att du inte älskar henne
det tror jag att du gör. Tror och vet att du älskade mig med.
Men sluta tvivla på att hon inte älskar dig, sluta leta efter andra alternativ ifall hon skulle göra slut med dig
Snälla sluta såra de människor som jag vet att du älskar, som jag vet du tycker om.
Tar de nästan personligt även om jag inte inblandad. Men känner igen sårbarheten, ensamheten
och känslan av misstag i hennes kropp. Visst har inte pratat med henne, men något säger mig
att hon känner precis som jag gjorde. Något säger mig att hon har ont.
Förlåt för att jag ställt till det, men ville att du, hon skulle se det. Fixa till det, få det att funka och gör aldrig om det igen. Vill ditt bästa, se dig lycklig, och hennes med antar jag...

---

Det tar dagar att glömma någon, det tar veckor att se bortom det som var
men för dig tog det en timma. den sista timman och jag var borta.
Glömd och aldrig mer på tänkt.
Faaan.
Det fanns en mening med allt, det var det jag trodde på. Hatar att skriva ut namn
men funderar på att skriva ditt. Jag ska glömma dig, men ju mer jag kämpar för att göra det
så kämpar ja även med att hålla dig kvar. Att hålla kvar i de där minnena.
Natten i februari på gräsmattan, en aning för mycket vodka
och du fick hela mitt liv berättat för dig. Tror nog inte ens du kommer ihåg det.
Du kommer ihåg mig som en patetisk loser som föll för dig för att du hade millitär kläder.
Men ska ja säga en sak, det var inte då ja började gilla dig för att du hade gröna kläder.
Jag föll för dig på jobbet, tror de var min andra sommar. innan ja började gymnasiet.
shit, det var 2 år sedan.. Du visade att du kunde knaka alla ben i kroppen o ja bara skrattade
sen visade du dina ärr och ja små log som en tönt. Varför?
Du visade ärlighet.. Önskar jag hade lärt känna dig då och inte som den du har blivit och är idag
Önskar jag hade kännt dig då.
En tid bortom allt.
En förfluten tid