Vill springa fort, fortare än vinden. Bort. Bort. Bort.
Men jag tänker inte vara så svag igen, jag tänker inte fly.
Jag ska fejsa min rädsla, stå stark i ryggen.
Jag ska gå igenom allt från starten till idag sen ska jag stå där, skratta åt att det gjorde ont och säga att det är så mkt bättre nu. För det vill jag, det behöver jag. Vi, du och jag behöver det.
Kommer aldrig glömma vad som hänt men kan acceptera det och leva vidare.
Dagar kan komma och dagar kan gå men jag ska stå på mina två fötter och visa världen att den starke överlever.
Och just nu känns det som om du kommer hjälpa mig att komma dit, inte hjälpa i den bemärkelsen, men bara vara där, finnas där, lyssna och vara allt det underbara du du är.
 

Jag vill vara i din famn, somna med dig runt om mig och
veta att när jag vaknar ligger du bredvid mig och tittar på mig med dina bruna vackra ögon.
Trodde inte jag skulle bli kär igen, men nu shiet vart ska jag ta vägen..