Att man ens orkar,  som jag skrivit förut jag skriver för min egen skull
Inte för att påverka, tycka till eller vara någon som disskuterar saker och ting.
Jag disskuterar med mig själv, fast öppet. Alla kommentarer är givetvis välkomna.
Dock förstår jag mig inte på dom som kommenterar dryga onödiga kommentarer under ett pseudonym
och som inte ens är ett kritiskt inlägg med tips på hur man kan förbättra eller något utan bara ett inlägg
som är drygt, elakt och ser ut att vara skrivet av någon som är 15. Det rör mig inte i ryggen om
någon tycker jag verkar naiv och patetisk eller om någon tycker att ja inte passar ihop med min sambo.
Jag har valt min sambo för att jag älskar honom och att han är bra för mig, sen skiter jag fullständigt i vad någon annan
tycker om det. Har vi det bra är tamefan mig det viktigast.
Sen att avsluta det hela med att skriva, "det här vågar du väl inte ens publicera sen hihi" det är ännu töntigare.
Jag publicerar sånt som kan göra min blogg bättre eller som är positiv kritik inte sånt som enbart är dumdristigt.

Tycka vad du tycka vill, jag lever inte mitt liv för att du som jag inte ens känner ska bli nöjd.
Jag lever mitt liv på mitt sätt med dom jag vill umgås med för att jag anser att jag vill det.