"Jag antar att det finns någon du skulle ringa om jag inte fanns"

2009-08-19 - 21:37:03 / Träning och kost
Sitter och inspereras, inspereras idag till att bli sådär liten, sådär smal.
Idag glömmer jag bort allt det där bra jag skrev här om dagen, om att jag är nöjd med mig själv och min kruviga kvinno kropp. Idag känner jag mig bara sådär inte vacker. Upprepar mig och säger sådär. är det ett tecken på min förvirrig?
Känner mig osund och äcklig. Jag smällde i mig en liten snickers, liten kexchoklad och en muffins bara för att ångra det otroligt mycket igen och spy på min egen spegelbild. Är detta ett tecken på konstigt beteende?
Jag förundras över hur mina tankar kan ändras så snabbt från att känna stolthet, värdighet och lycka över att vara den jag är så går det bara en dag och så känner jag mig äcklad och illamående över att vara den jag är. Som ett jävla psykiskt moln som sköljer över mig. Undrar ibland vad som skiljer ett dåligt beteende och en fas i livet? Hur vet jag egentligen vad det är som gör mina tankar att flyga såhär. Kan inte skylla på någon runt omkring mig för ingen har någonsin påpekat något, kan man skylla på massmedias debatt om vikt eller är det helt bara beroende på min strävan efter perfektion.
Just nu vill jag vara sådär liten och vacker, liten och smart, liten och rolig. Allt man är som liten och smal.

Nu skriver jag såntdär obetydligt igen, som endast mina tankar kanske förstår någonstans där inne, fast jag vet att fler känner som jag. Sitter och tittar på bloggar med flickor smalare än smalast som önskar sig smalare, dödligt smala som inte är sunt, inte är vackert och inte är hälsosamt. Det är inte min strävan fast dom ger mig insperation. Dom tittar säkert på min sida får sin inspiration till att bli mindre, blir smalare. vad vet jag.
Det är inte så att jag söker, att jag försöker att jag ens ser. Jag VET vad jag gör, vad jag håller på med, hur jag tänker, varför jag tänker och allting. Jag vet hur man kan sluta tänka i fel mönster, jag vet hur man ska tänka i nya mönster, har lärt mig lite kongnetiv beteende terapi, eller jag har fått det rättare sagt. Men varför ändrar jag mig inte då, varför försöker jag inte ens? Såg ett program på tv idag med en präst som skrivit en bok om sin alkolism min första tanke var en dum ironi om att inte ens guds barn sköter sig men sen drog jag tillbaka den och tänkte vad skönt, även en man som är lärd och skolan erkänner och tar hjälp och mår bättre. Han sa att han inte ändrade sitt mönster förän hans barn bad honom sluta dricka. Och då sökte han hjälp. Här kan man hitta den boken
Hur söker man hjälp för något man inte kan förklara, något som trasslar till det så jäkla mycket i huvudet att man blir skraj för vad tanken tänker? Har jag kanske bara inte kommit över det hela med att bli tonårig..




                                                                                                                                      /Can never kill these screams
1 Kommentarer
Ludmilla Rosengren

Ja, nu är du där igen. Tänker på vikten... Men problemet är sällan just vikten när man tycker att vikten är ett problem... Har du funderat på vad det handlar om egentligen?



Varm kram!

2009-08-23 @ 19:22:29
URL: http://ludmilla.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: