Jag sitter och funderar, jag ska skriva om mina syskon idag.
Jag har 2 syskon som varit med mig sen den dagen jag föddes, två äldre bröder.
Jim och Robin. Sen har jag två bonus syskon på pappas sida Beatrice och Rasmus.
Robin är fyra år äldre än mig, 23år. Jim skulle blivit 25år i år, men som sagt han dog när han var 20år
och idag orkar jag inte gå in på detaljer, gå in på smärtan eller förklara min sorg.

Beatrice och Rasmus är 4år och 2år, världens underbarste små liv.


Jag älskar mina syskon, jag saknar mina syskon.
Min storebror är mitt allt, han är en tryggbas i den lilla familjen jag har (mamma, bror och jag)
Mina mindre syskon tillhör den andra familjen där allt är säkert, tryggt och vackert.
Där inga faror rår på. (Pappa, Pia, Beatrice, Rasmus och jag).
Jag skulle aldrig vilja ändra min familj, aldrig någonstans. Eller ja om jag kunde få tillbaka min äldsta bror så skulle jag göra det, men vet skulle inte?