Det börjar bli sent, eller egentligen inte.
Är så trött på mina ekande ord, på mina känslor.
Jag gråter inte, jag skrattar inte, jag bara är. Och just nu är det helt okey.
Jag vill så gärna gärna ha dig, sova nära dig, kyssa dig känna din närhet.
Jag vill prata med dig, höra hur din dag varit, hur ditt liv ser ut.
Jag vill se dina ögon, se hur de ler, hur de gråter hur de är.
Jag saknar dig, din kärlek.