En rätt sömnösnatt i staden. Vaknade av och på omvartannat.
Är trött på att det är så antingen eller.. Är inne i en icke sovande period.
Jag sover hela nätter när jag har sällskap, så fort jag blir själv så sover jag max någon timma.
Sov hela 3 timmar inatt, skönt inför ett 9 timmars arbetspass + tvättstugan ikväll.
Men vad tjänar jag på att sucka över för lite sömn? Inget alls!

Har blivit riktigt höstliknande väder ute, 12 grader ute just nu och molnen ligger regntunga över himlen.
Börjar nästan längta efter alla lövens färger, efter regnet och efter det konstant blåsiga hösten.
Tycker inte om hösten egentligen, har aldrig gjort eftersom jag förknippat hösten med att folk går bort.
Men kanske är dags att ändra det nu? Hösten i sig har aldrig gjort mig illa, kanske är dags att tänka om?
Ni vet hur man kan förknippa en låt med något och börja gråta, t.ex som spelades på en älskades begravning
eller i en separation eller bara vid annat tillfälle. Sångerna är förmodligen bra låtar och vill man inte kunna
lyssna på bra låtar utan att få den här känslan av ledsamhet exempelvis?
Så ja, jag kanske ska vända runt mina deppar låtar till att bli bara bra låtar, låta hösten vara hösten i sin fina färgprakt
och ingen deppartid för att det alltid varit så innan.
Nej jag ska nog tänka om, ändra om. Det är tid nu.