Just nu snurrar allt. Vet varken ut eller in.
Hoppas på en natts sömn.
Och hoppas jag ser ut ur dimman imorn för just nu är det väldigt svårt att se.

Förövrigt älskar jag ju läkar kommentarer "du måste ju faktiskt inse att du är sjuk"
Och ja det är sant men om man inte accepterat det ännu, om jag inte känner att jag är där?
Vad fan hände med empati??

Låt ingen trampa på er, kom ihåg det!
Och ingen kan såra er utan er tillåtelse.