Varför ser man bara de lyckliga minnena?
Varför känner man bara de glada tankarna?
Varför kommer jag bara ihåg att hans hud smakade honung?
Att han luktade som bara han gjorde,
kunde le och skratta med en finurlighet.
Varför kommer man bara ihåg positiva saker?

Jag vet att det börjar bli vinter, det börjar bli kallt.
En tidsperiod som egentligen alltid varit vacker.
Jag längtar efter snöflingans första fall,
jag längar efter att se vägarna bli vita,
att ljuden stillas och dämpas av snön
Doften av kyla som bara vintern kan framkalla.
<3