Jag vet egentligen inte vem du är,
Jag berättade hela min historia, gav dig mina innersta delar.
Du förvaltar dem väl, tar in dem och ger mig det jag behöver när jag fordrar det.

Men vem är du, vad gömmer sig bakom där blicken?

Du skrattar nervöst, men ditt lugn gör att ingen märker.
Du spelar på din självsäkerhet, din retoriska förmåga som får de döva att lyssna.
Du utstrålar sådan perfektion, utan att tala om dina brister och fel.
Men någonstans är fördärvet mer lockande än felfrihet.
Vem är du i verkligheten, vad gömmer sig bakom ditt starka yttre

Finns det någon som får komma innanför?