Han: Kommer ner i mitten av November, har du möjlighet att ta emot?
Jag: Är borta (xx) dagar, annars är du välkommen. Kunde jag så skulle jag sätta mig på ett tåg eller flyg till dig nu...
Han: Då är du gränslöst välkommen! Då passar det väl perfekt att jag kommer ner, har du tur är det bara 2veckor dit!!
Jag: Skulle jag? Dumt att säga något till en tös som jag som skulle göra det.
Han: Uppfattat! Du får tänka på en kontext. Jag kommer ihåg dig! Jag känner dig i kroppen liksom.
Jag: Hur kan du liksom känna mig i kroppen? Jag skrev om det häromdagen, att du finns överallt inom mig. Läskigt. Säker på att du inte inplanterade ett chip i mig?
Han: Jag känner dig i kroppen för att jag tänker på en kontext :) Den kommunikationen vi fick gör det dessutom lättare för mig att känna din närvaro. Så just nu är det vind i seglen B-)
Jag: Nog för att jag brukar förstå, men känner mig rätt vilse nu. Men så länge jag gjort ett intryck eller skapat vind i dina segel så känner jag mig nöjd :)