Jag känner mig så dubbel.

Första kvällen jag är själv på hur många veckor som helst och direkt vänder mitt humör och jag känner mig så trasig. Vet inte om jag borde låta fram trasigheten och vara i den eller om jag ska fortsätta försöka trycka undan vad det nu är som skrämmer mig...
Känns som att jag inte orkar bromsa just nu. Och vet inte om jag helt vill heller..
Det snurrar i 180 i hjärnan men vet inte om det finns fokus i det. Känner mig fullkomligt orkeslös fast jag gör saker ändå. Har inte lust med livet men lever. Rutin? Får man gå av tåget en stund?
Känns som om jag kommer börja må sådär dåligt igen, bli sådär grå. Jag skrattar, jag ler, en puppeteer för eran show. Kommer aldrig falla så länge ni håller i mina trådar. Släpp mig inte. Klipp av dem bara.