När kroppen ger vika och ångesten exploderar. 

Jag försökte alltid ge mig av. Överleva från lågorna inombords.

Att bli vuxen som barn, vandra genom skärselden för att sen vara vuxen på "riktigt". Var tog flickan vägen? 

Till mitt 10åriga jag.

Du duger precis som du är. Du kommer överleva.

Du är vacker, stark och underbar. Jag vet att du kommer börja själv hata och att hatet blir så starkt att du funderar på andra utvägar. Men du är fucking amazing!

Det är inte ditt fel. Det har aldrig varit ditt fel.

Du är trygg. Känn mina hjärtslag, vila mot mitt bröst.

Det är okey att bryta ihop, dina känslor är verkliga. 

Du finns. Du lever. Du andas.

Till mitt 10åriga jag, tack för att du var en överlevare, tack för att du orkade och jag älskar dig.