För mig är känslorna stora. 

När det gör ont skär det genom hela min kropp. 

Är jag glad är jag som en studsboll som inte kan sluta le. 

Jag överdriver inte. Det är min verklighet som känns såhär. 

Men dem kanske har rätt. Min känsla är sann, allt känns mycket större än det är. Men verkligheten ser inte ut så. Verkligheten har inte plats för någon som mig. Verkligheten är trång, kall och gjord för normaliteten.